så höga arbetslöner, som under de senaste åren warit fallet. osnygghet. Wi måste i dag igen återkomma till detta ämne, huru motbjudande det för öfrigt kan wara både för oss och wåra läsare. Litet hwar, som brukar besöka teatern, har säkerligen känt den wederwärdiga lukt, fom utströmmar på gatan från den del af teatertomten, fom är belägen öster om teaterhuset. Man borde dot kunnat hoppats att teateregarne stulle widtagit någon åtgärd till före: kommande af denna osnygghet, men ingenting har gjorts, ej häller ha wi sport att polisen gjort når gon påminnelse för att få missförhållandet undan: röjdt. Att något göres åt denna fat är likwäl så mycket mera nödwändigt, som teatern hufmudjakligast begagnas under sommarmånaderna, då den nämnda olägenheten slarpast framträder. Särdeles dyrt slulle det wäl ej wara att bygga upp en fur på platsen, eller, hwilket kanske wore mera praktistt, föra dit en eller annan tunna kalk såsom desinfectionsmedel. Samma förhållande är det med det hwalf, fom finnes i muren midt för handlanden Wiströms gård. Drätselkammaren, fom har råd att mert: ställa en mängd arbeten, lifta nödwändiga men långt kostbarare, borde wäl äfwen ha råd att stänga igen detta hwalf, till förekommande af den meders wärdiga osnygghet, fom där för beständigt är rå dande, till skam både för dem hwilka det åligger att öfwerwaka snyggheten och sundheten i staden som ock samhällets öfriga innewånare. (Går man in på gården staden tillhöriga s. k. Boströmska tomten är förhållandet äfwen lita, fom å de båda här förut nämda ställena. En i hög: sta grad gemen lukt ssicker en i näsan, få snart man träder in på gården, från där belägna fminhus och afträden. Om staden ej föregår med crempel i snygghet, huru fan man då begära att den enskilde stall wara bättre. Det år sorgligt att säga, men wi haswa ej sett nägot samhälle, hwarest så litet göres för snyggheten och trefnaden som här, eller där den enslilde warit så liknöjd för att hålla smutsen från gårdar och gator. Wi skola dock hoppas att wederbörande skola behjärta och taga itu med denna sak och äfwen att den enslilde ej skall anse det för kitslighet, utan twärtom wara behjelplig med att hålla samhället få fristt och sundt som möjligt. Wi skola icke lämna denna för samhället så wigtiga sak å sido utan twärtom därom påminna tills wi en gång kunna göra oss hörda. Nya Lasarettbygnaden här i staden har nu kommit få långt att den redan den 4 juli Hade takstolarne uppe. Samma dag hade lafsrettsdirektionen, på egen bekostnad, anordnat en enkel kollation, hwartill få wäl de mid bygnaden fvarwarande, som de afskedade arbetarne woro inbjudna, hwilka också till större delen infunno sig. Hr borgmästaren Frölen föreslog en skål för hr byg: mästaren A. G. Andersson, hwari med beröm omnämndes dennes förtjenst af ett wäl utfördt arbete. Teater. (Tjufskyttarne, fom i går upfördes för andra gången, hade lockat en mycket talrik publik. Innan reprefentationen början underrattades man om, att fru de Wahl war indisponerad, hwilket dot ganfta litet tunde märkas, då däremot hr Bergström tycktes wara mera beswärad däraf. Detta oaktadt gick operetten på ett sätt, som ej lämnade något örrigt att önska, hwilket också bewisades af de lifliga aplåderna, fom alt som oftast läto höra sig. Denna operett har slagit få an här, att miförmoda det hrr direktörer stulle finna fin räkning wid att gifwa den ännu ett par gånger under sin härworo. J morgon gifwes för andra gången den med få mycket bifall förra gången gifna fomedien Släg: ten är mwärft af Th. Barriere och E. Capendu. Endast twå spektakler återstå af hrr Haqvinius och Bergströms sejour härstädes hwarom wi welat påminna publiken. —8.