— — a——— —— — — Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfvrätsotning för Sundsvalls Tidning N. K (Forts. från n:r 84) Fursten ringde, och då en betjent infann sig befalde han honom att genast hämta has-ar och Riemer. — Om hans upgift befianes vara sanningsenlig, sade han till Hecht, skall han rkugen belönas. I Härpå befalde han Hecht att uprepa sin berättelse. Riemer anbefaldes att genast för l större hastighets skull skicka en vagn till att afhämta Freiberger i hans boning. — Jag går in i biblioteket, tillade han. Skicka efter läkaren, ty jag är opasslig. Kaunitz var till följe af öfvermåttet af smärta och vrede synbart angripen. Den sunda rodnaden på hans ansigte hade vikit för en sjuklig blekhet, och hans annars så raka gestalt var lutad, — Jag hade fattat tillgifvenhet för denna grenadier, sade han till sin syster, som af kärlek till honow skyndsamt tillkommit, och han begick ett skamligt förräderi mot mig, hvilket smärtar mig desto djupare, som det öfverraskar mig. Jag var honom bevågen som knoapt en ibland tusende, och han behandlade mig djefvulskt. Förräderiet är ögonskenligt. Må nu någon med än så ärligt ansigte och trohjärtade ögon möta mig, jag tror honom inte. Giftiga