Hwarjehanda. Som de gamla brumma, pipa de unga. Nå ara bankirbarn i Hamburg skulle leka tillammans. En liten flicka om 10 år, fom war äldst i i fällslapet, föreslog att leka bank. De öfriga gingo in därpå, hwarefter hon fördelade rolerna, i det hon fade till en liten pys: Nu springer du bort med kassan, medan jag följer mina juveler, — od) du — fade hon till ett annat litet bankirämne — är kompanjon och stjuter en fula geuom hufwudet. Hon hade på detta fått en roll för hwarje kamrat med undantag af den yngste, fom hon rent af hade glömt. Den lille feråringen blef här öfwer mycket förtretad och frågade gråtande: hwad stall då jag göra? Du! fade den lilla fnusförnuftigt, du är för dum att wara med i iden leken.