Jarade tran haren, oc huru han da med gåjwor af penningar, böcker och stärkande miner samt med wänliga ord sökte lindra, ej alenast wåra egna landsmän utan äfwen många fårade eker sjuka danskars lidanden. Man minnes ännu med fmidrad stolthet hans artikelserie i Aftonbladet: Ett folk med anor. Berättelserna om hans dödssätt och hans få högtidliga begrafning läses med rörelse och deltagandet för hans förjande familj är få djup od allmän, att om denne för fin framtida bergning stulle behöfwa anlita andras bistånd, stodo säkert här allas händer och hjertan öpna. Jag minnes en gång huru wi tillsammans åkte ut til ett badställe wid fundet. Wi andra: badande höllo of försigtigt närmare stranden, men Sohlman samm ut så långt i sjön ott mi förlo: rade honom ur ögonsigte. När han efter en half: timmas förlopp återkom, sade dansskarne till honom: YH troede s Gu De wilde tage ower Soen til: bage til Swerige! — Och en få owanligt stark simmare ftulle dock slutligen finna fin död i må: gorna! Till stor glädje för landtmännen och alla andra har den ihärdiga torkan ändtligen gifwit wika för en regnig wäderlek, fom wäl till någon del torde uphjelpa de förtorkade åferoch ängsfälten, men mycket har likwäl ohjelpligen gått förloradt och man motser med oro en ytterligare stegring å de förut högt updrifna prisen å lifsmedel. Men när det blott begynner att regna i Danmark, så ster det med befked och häftigare stydrag än dem här på senaste tiden inträffat, fan man knapt tänka sig. J söndags afton t. er. blef hela Köpenhamn på en gång förwandladt till ett werkligt Venedig, emedan dess flesta gator, fom alla ligga i en jemn plan od nästan helt och hållet sakna naturliga af: lopp, få fylldes med watten att all trafik till fots afbröts. Som wanligt på söndagen och särdeles denna dag, då kapplöpningarne i Dyrehaven och en med anledning däraf tillämnad fejt i Tivoli lockat minst sju ättondelar af stadens befolkning ut till dessa ställen, war staden nära folktom, eljest hade det i sanning behöfts gondoler att besörja trafiken på de kanalliknande gatorna. Kort förut war wädret wackert och damernas toaletter där: efter, men huru illa desfa tilltygades och hwilken trängsel fom upstod om hwarje träd, taksprång eller annat föremål, fom kunde lemna ett ögon: blickligt ffydd, fan ej beffrifas. De swenska ficktjufwarne, fom för några weckor sedan sökte göra ett godt notwarp i Tivoli, men på bar gerning ertappades af den waksamma Kö penhamnsspolifen, hafwa nu fått deras dom. An: förerstan, Brita Carlsson, fom är i en långt frame friden, wiss belägenhet, och därför ide kunde ftraffas med matten och bröd, blef dömd til hundra dagars fängelse wid wanlig fångkost, de öfriga döms des, dels till watten och bröd och dels till prygel för de minderärige, men Brita Carlsdotter, som önskade snart slut på fina lidanden oc därför äfwen en gång fängelset sökt taga fig af daga, har hemstält om ide äfwen hon kunde få fitt straff för ändradt till — prygel. Arma, förwillade männi: skor, hwem skall åtaga sig att söka leda dem på en bättre wäg? Uordförsöket mot furst Bismark. GCn tillfällig brefskrifware til G. H. T. från Kissingen meddelar under den 13 dennes om själfwa förför ket samt därmed förknippade omständigheter följande enslildheter: 2J dag wid middagstiden, kl. Half 2, spred fig med hastighet ryktet, att furst Bismark warit utfatt för ett mordförsök. Det lät för otroligt för att man skulle stänka tillit åt detsamma, men wir fade fig dock tywärr wara sant. — Dä fursten kl. 1.2 stigit upp i fin wagn för att ensam åka till badet, och då wagnen blott några ögonblick warit i sakta rörelse, aflossades ett pistolstott af en ung man, klädd, efter hwad det tycktes, fom en handt: werkare. Skottet war synbarligen riktadt mot an: sigtet, och fursten undgick faran därigenom, att han i samma ögonblick, befwarande de fringitåendes helsning, förde handen till hatten, hwarigenom handen fid ett lättare får. Gerningsmannen greps genast af några personer, af hwilka han bet den ene (en skådespelare) i tummen, och misshandlades förfärligt af den upretade massan, fom troligen ej lemnat mycket kvar af honom, om ej fursten själf hindrat det med orden: Machen Sie den Kerl doch nicht kaput, sonst fann er ja nidjta geftehen. (Döda ej mannen: han fan ju då ej belänna). Tillika greps äfwen en annan person, fom syntes hafwa gifwit tecknet, en prest, som, efter hwad man tyckte sig märka, uppehöll wagnen genom att syssla framför hästarne, och som lyfte hatten i samma ögonblick skottet brann af, förswann styndsamt, och har ej ännu kunnat uptäckas. Massan sätter Ho nom i förbindelse med ogerninqen, om med eller utan skäl skall framtiden måhända utwija. Gerningsmannen, fom genast medgaf, att han sljutit på fursten, är liten till wäxten och skall wara från Neustadt mid Magdeburg. Hos honom fann man ett papper, hwrå furstens bostad stod noga angifwen; efter hwad man pästär, innehade han odjå ett aflatsbref. Några perfoner gjorde strax sörsök att hindra hans häftning; häraf och af flera