Sundsvalls tidning – 21 juli 1874, sida 2

bestämdt, bibringat ers näds den falska underrättelsen, så mäste jag förarga mig däröfver, ty denne grenadier förtjenar ej den lycka, som erg nåd låter honom vederfaras, emedan ban på det skändligaste förråder er och härigenom söker skada det höga kejsarehuset! Jag vet detta mycket noga, ty man har nu en gång iuvigt mig i spelet, och jag användes till brefbärare. Jag försäkrar ers nåd, att grenadieren Lachner är ett franska gesandtens lydiga kreatur och ögontjenare till den grad, att hans like ej finnes. Utan att därtill vara befald, lemnade han honom färska nyheter, som han erfarit hos ers våd. Då jag i går skickades till honom, gaf han mig en papperslapp och sade: — Här har du hufvudpunkterna af ett förlikniogsförslag, som jag tre gånger måste skrifva åt Kaunits. Lemna lappen åt din herre. Jag läste den under väger, när jag gick tillbaka. Den innehöll fyra punkter, och jag märkte däraf, att kejsarinnan medgaf. det preussiska konungen skulle få införlifva Anspach och Baireuth med sina besittningar, om ban tillät Österrike att få införlifva Bäjern med dess. — Åro dina meddelanden svoart slut? frågade fursten med djupt rynkad panna, — Srax, ers nåd, Lachuer sade mig äfven, att han af grunder, som jag genast skall meddela, hade gifvit er hund ett marscherpultver. Kaunitz hade, medan Hecht talade, öpnat sin lilla med briljanter besatta snusdosa och åter tillslutit den och flera gånger uprepat denna manöver. Ju högre hans vrede steg, desto spabbare blefvo hans rörelser; men vär ban slutligen fick höra, att Lachner förgifvit hans hund