Sundsvalls tidning – 18 juli 1874, sida 3

ss DT 111110tCTse d sbissa halld. Del Ol så långt, att man började sysselsätta fig med bidelförklaringar och böner långt in på nätterna, hwaraf följden blef, att arbetet om dagarne blef temligen ringa. MÅ ett annat ftälle upträdde en predikant od) omtalade, huru Gud för att uttrycka sitt missnöje med att månniskorna besökte teatern och åhörde operor slickat koleran i stepnad af en swartklädd mansperson in på operan i Paris, där han gifwit sig tillkänna, hwilket förmådde alla att under försträckelse och ånger aflägsna fig. Detta — några drag ur de resande predikanternas mertsamhet i Medelpad. Flera slulle kunna anföras, men wi nöja of med att omnämna följande yttrande af biffop Hultman, ett yttrande fom i flera afseende härstädes eger fin rigtighet: Kolportörerna upträda mångenstädes och ofta på ett owärdigt sätt oh yttra fig på ett groft oh ohyifadt språk, ofta kryddadt af osmakliga oh plumpa lif: nelser. Ånnu en sak synes härwid böra anmärkas. Widskepelsen tyckes wara jämförelsewis större, där desse resande predikanter fått mera ostördt upträda, såsom t. ex. där presten är fjälf s. k. läsare eller i nejder längt från kyrkan. Den har, som det häraf torde framgå, en slags böjelse att följa desse predikanter i spären och utgör på wisst sätt en planta upwuxen ur de frön de nedlagt i okunnighetens jordmon. Den näres för öfrigt på ett alt för i ögonen fallande fätt genom de barns: liga och snart sagdt gudlösa skrifter, som utdelats eller sålts för att leda männistorna in på faligz hetens rätta wäg, fom det heter. Bland sådane böcker må det för denna gång wara nog att fram hålla en. Den kallas: Den odödliga fjälens bes tänkliga resa genom den korta tiden; tolfte uplagan utkom däraf i Westerwik 1873. På nästan hwarje sida får man där läsa om männiftornas wistelse i helwetet, bland djäflarne i den brinnande siön med eld och swafwel och annat dylikt, och alt synes anlagdt på att wäcka förfäran bland folket och upjaga def inbillning genom grymma och tadelwärda, för många förfärliga oc till och med sinnesrubbande hotelser. Andra böcker finnes liknande denna och Cvangeliska fosterlandsstiftelsen har icke ringa del i förtjensten af dessa tadelwärda böckers utgifwande. Må man dock komma ihog, att människan ide fan strämmas til Gud oc den kristliga tärleken borde hindra hwar och en från att aflägsna henne från Honom, allas uphof. Som redan nämdt är, underhålles widskepelsen genom dessa ftrifter. Se här några drag däraf, hwilka tillika må ådagalägga det religiösa fwärmeri som frodas wid dess sida. På ett ställe i Medelpad stego byinnewånarne på ett berg oh sjöngo sånger för att lifna Jesus Herrans ande har blåst öfwer of och nog äro wi Guds barn här alli hopa, fade en gång en flita; hon hade en bland fina grannar sjuk af samma religiösa swärmeri oc man fade: Hhon är mädt. Wid ett bröllop där alt gid gladt och lustigt tillwäga, kom en in och berättade att presten gick därutanz före. Denne war emellertid sjuk, och man kunde ej förklara saken på annat sätt än att djäfmulen hade klädt fig i prestdrägt för att skrämma bröllopsgästerna! För öfrigt tänker fig allmogen att såwäl himmelen som helwetet äro särslilda, begränjade rum; det sednare beläget i jordens stöte. Lägger manj härtill ryktet om att staden Sundswall stulle fjunfa och ett yttrande fom wi för några dagar sedan hörde: kanhända werlden stär inte i 100 år, och man har sett något af allmogens religiösa ståndpunkt. Under sådana förhållanden och med dessa fakta för ögonen är det wi ej utan glädje helsa beslutet att anlägga en missionsskola i wåra nejder. Men wi hafwa på samma gång welat lägga hwar och en, hwilken det rör, på finz net, att def ändamål må blijiwa att werka mera i sannkristlig än i evangelisklutherskanda. Huru nära dessa båda rigtningar än synas ligga hwarandra är det å andra sidan många gånger ådagalagdt att lutherst och kristlig icke äro de samma. Den kärlekens religion Jesus förkunnat är stor nog utan att behöfwa inslränkas af trossatser, påtwingade genom magtbud. För of äro desja af intet wärde, och wi skulle också ej fästat upmärt samheten wid dem, om icke, i en tidpunkt, då man börjat tänka på att befordra större religiös anda och fullkomna, till någon del åtminstone, den i hög grad, äfwen från orthodox ståndpunkt, briftfälliga religionsunderwisning wåra skolor meddela, wi ansett af wigt att warna för den widstepelse, som strängt taget är alster utaf en ofullkomlig trosläras ofullkomliga lärosatser. Må man se till, då man will lära männisforna Jefu lära, att man då ide lägger för mycken wigt på redan upkomna trosmeningar. Och om man anser dem nödmäns diga, befordra då åtminstone icke fådant fom alstrar widskepelse och än mer leder människorna från Gud. Endast under fådane förhållande fan en misnonsskola blifwa gagnelig för wåra bygder och under sådana förhållanden önsta wi den framgång. Först då kan den blifwa en wälbehöflig hjälp wid utspridande af bildning od) kunskaper od mädandet af en sedlig och fosterländsk anda. Ej blott dessa bygder slulle då njuta frukterna af hennes wälsianelserika werksamhet utan hela wårt foster