Sundsvall d. 18 Juli. En synnerligen märkwärdig handling har i da: garne omtalats, i det själfwa krigsministern låtit tyska (och danska) officerare taga i skärstådande befästningsarbetena wid Fredriksborg i närheten af Waxholm belägna fästning. Under striderna om Abelinska härordningsförslaget lika som för öfrigt wid hwarje meningsbyte mellan afwäpningawännerna och dem, fom yrka på ett s. k. starkt förfwar har till den frågan, hwar wi då egentligen ffulle söka wåra fiender, af de senare oför: änderligen pekats på Tystland, dess otyglade eröfringslystnad och def hånfulla ringaktning af an: dra folk och deras sträfwanden. Hwarje häntydan därpå att wi af Tyslland intet hade att frukta, att wi twärtom borde söka och finna wår bär sta wapenbroder i det stora eniga protesstantiska kultursolket på Europas fastland, har mötts — för att säga saken rent ut — med ofvädingsord. Nu har imelertid krigsministern oh med honom, naturligtwis, hela regeringen sagt sitt ord och det bestod i att föra tyska officerare in i wåra fästningar. Skola wi ej ha rätt att med detta sakförhållande jör ögonen hädanefter fom hittils säga, att Tyftland aldrig bör oc aldrig fan bli wår fiende.