de bitna befann sig en ofsicer wid Tverska jun kerskolan wid namn Kanischewsky, hwilken kort förut köpt djuret oc skänkt det åt sin schef, öf werste Oertel i Tver. Med anledning af döds fallet lät man upgräfwa hunden och anstälde en noggrann obduktion af djuret, men den med ftörfta omsorg anstälda undersökningen lemnade ej någon antydan om wattuskräck hos hunden, oc de bitne började småningom lugna fig med den tanten, att den i wattuskräck döde betjenten dessutom måste ha blifwit biten af någon annan hund. Så förgingo twå år oh K. såwäl fom de öfrige olydskfamra: terna glömde omsider bort hela händelsen, ifynnerhet som de alla woro wid god hälsa. De skulle dock på ett förfärande sätt wäckas ur sitt lugn; K. hade i slutet af senaste månad begifwit fig på jagt, förkylde sig derwid och återwände hem trött och frusen. För att upwärma sig med ett glas te, lät han upställa teföfet, men hade knapr fring: wridit dess fran oc fett wattenstrålen flyta i te kannan, förrän han fattades af en sådan ångest, att han hoppade upp och sprang fin wäg. Ännu hade han ej någon aning om fitt tilljftånd och då han plågades af en olidlig törft, begärde han en flasta selters. Men wid åsynen af wattnet fattades han åter af samma ångest, åtföljd af kramp och insåg nu. med ens hela den fara, hwari han fmäf: wade och anledningen därtill. Han mar förberedd på fin död och dog äfwen halfannat dygn därpå under de förfärligaste plågor, efter att ha bibehållit medwetandet ända till de sista ögonblicken. Man fan lätt tänka fig de twå återftående af hunden också bitna personernas belägenhet, hwilka i tanten på det olycksöde, fom jämwäl wäntar dem, naturligtwis ej kunna ha något lugnt ögonblid. Detta fall bewisar för öfrigt ånyo, att det smygande giftet uti af galna hundar bitna får ej genom tiden förlorar något af fin styrka; ja det påstås t. o. m, att man fett exempel på, det fjukdomen först 9 och t. o. m. 13 år efter det man genom ett hundbett emottagit fmittan deriill. Stiftsnyheter.