—s— q b— ———————— ——————— AQQp,)1qUp — — bästa berodde af det lyckliga utförandet af mitt epel. Men att därför underkasta mig en vanärande bestraffning, faller mig icke in, och jag skall äfveu veta att undvika det! Hvad ni är het, lugnade Freiberger honom. Begif er lugnt i kaseruen. Det är min sak att hos kaptenen förklara anledniagen till skäggets bortrakande. Fursten är storsinnad; han värderar er mycket och skall ej öfvergifva er, Då Lachner utbytte den fina batistskjortan mot den grofva kommisskjortan, varseblef juden briljantringen, som han bar på ett snöre under kläderna. Ni får inte medtaga någonting, till kasernen, sade ham, som man lånat er, eller någon dyrbarhet, i hvars besittning ni satt er såsom baron Kaunitz, sättet må nu hafva varit hvilket som helst — jag ser en ring på ert bröst. — Jag bär den sedan åratal, lydde Lachners svar. — Den synes vara mycket dyrbar. Vill ni inte sälja honom? — låt oss göra en affär. — Vill ni därför gifva mig det fruntimmersportrett, som baron Litzelstein pantsatt hos er? Freiberger tog ringen i sin hand och betraktande den noga. Verkligt praktfulla stenar! sade han. Huru gerna skulle jag ej hafva ingått på bytet, om porträttet varit min egendom; men förpantadt gods får man ej sälja. — Siegmund, skaffa grenadieren skyndsamt vatten och ett tvättfat och gå därefter till håririsören. Majorens förändring till simpel soldat var svart verkstäld, och Lachner lemnade huset jemte de båda hebreerna.