— Var snäll och låt mig spela rollen ännu 4 en stund. — Om ni än ville gifva mig hela världens skatter, vore jag ändock ej i ständ att upfylla er bön. Ni måste så suabbt som möjligt åter förvandlas till simpel grenadier. — Det kommer mig olägligt! suckade Lachner. Med ett leende ryckte Freiberger på axlarne. Lachner ankom till juden; Siegmund skyndade att brivga honom den grofva uniform, som han för uågra dagar sedan här aflagt, och sade till honom med ett hånflinande: — Långt lif och helsa, min herre? Grenadieren aflade offiisersvärjan, majorsuniformen och peruken. Laga nu, sade han att jag åter tår min mig som grevadier anbefalda hårpung. — Kläd er emedlertid i koomislinnet, svarde Freiberger. Hårfrisören kemmer genast. — Men huru skall jag återfå mina mustas cher, som jag på er begäran måste afraka. — Kan ej hjelpas. genmälde Freiberger. Ett falskt skägg skulle förderfva spelet. Begif er sådan ni är till kasernen och söka att förklara saken så godt ni kan. — Min vän, den soldat, som utan tillstånd afrakar sitt skägg får prygel. — Huru mycket? fråge Freiberger med en blinkning. Nu blef Lachner vild. Jag går ej i kasersernen, utan till fursten, sade hau häftigt. Emot skamlig oförrätt måste han skydda mig. Så långt, min kära Freiberger, går ej mia tillgifvenhet för fursten. Jag var en lydig docka i hans band, när jag tänkte, att fäderneslandets