De dyra tiderna. Priserna äro så förwånande höga, snart nog man knappast får ta fig en pris; femman för dagen nu räder ej jöga — om än med hemgång på anständigt wis. Dod det ej lönar sitt öde att klaga, maten och kläder ej gör wår ruin — nej det är winer och nöjen som draga gyllene kronor för alltid till hin! Mödosam är od den rastlösa sträfwan, att supa krogarne tomma från sprit — ty, ifrån sjerran i söder, med bäfwan, jer man rätt ofta en winlast gå Hit. Tänk när en sparbank wäl krogarne blifwa, där man med ränta får guldet igen! Detta är tankar fom nog böra lifwa — fattiga hustrur — och törstiga män. Wänner och wänskap dod sinnas i banor långa fom nödår — därom är ej twift; gamla odfå fom de fulaste wanor, detta man wet wäl — då alldeles wist. Bolag jämt bildad att penningar winua detta är wadert od) nyttigt odjå; nyttigt od wore att fparjamhet finna och genom aktier — stora och jmå!