Sundsvalls tidning – 30 juni 1874, sida 2

— O, dio! ytrade italienaren med smärtsam ton, medan han i snabba satser ilade trappan utföre, vendetta, vendeta! — O, poovero Pantalone! ropade Lachner i bästa lynne efter honom. Italienaren försvann ur sigte. och den falske baronen steg i vagnen och for till sitt hotell. Medan Kaunitz under fältmarskalken Laudons besök satt och pratade med denne, skyndade Bonfleur och Riemer in i furstens arbetsrum, för aft utföra ett inbrott. Den tednare stälde sig vid dörren på vakt, medan den förre öpnade det skåp, i hvilket de sednast skrifna handlinne förvarades Boufleur egde ej endast en nyckel till konstslåset, utan han förstod dess behandling lika bra, som fursten själf. Han kände noga till hvarje ställe, där man måste trycka, innan man omvred nyckeln i låset, ty han hade spionerat på sin herre, utan att denne bade någon aning därom. flvad beträffar nyckeln, hade statskansleren ej häller iakttagit nödig försigtighet. Utan att först urtaga den aflade han ofta sin arbetsrock, för att påtaga statsuniformen och begifva sig in uti mottagningsrummet. Den trolöse handsekreteraren begagnade ett sådant tillfälle att taga vaxsaftryck däraf och därefter filar en gammal nyckel så, att den passade. — — (Forts.) Italienska: o, dio Z o, Gud. Vendetta — hämud, pouvero — stackars. x Partalone är i Italiendska pantomimen ofta en ålderstigen, men altid en olycklig älskare. Ötvers. anm.