Sundsvalls tidning – 30 juni 1874, sida 2

satt att inga händelser inträffa, som fördröja bygnadens fulländande. — Det vore präktigt! utropade fru von Prager. I dag om fjorton dagar fira vi nämligen här en glad fäst, den gladaste under hela året, ; hvarvid tusenden åt skaparen upstämma glädjehymnor. Jag talar om fru generalskans födelsedag, på hvilken alla hennes ämbetsmän och tjenare påtaga sina paradrockar och hitsända sina deputationer. ö — Så mycket bättre, menade Lachner. En så hög festdag måste firas på ett värdigt sätt. — Hvad Ni är pratsam, fru von Prager! bannades värdinnan, halft skämtande. Ni vet dock, att jag ej tycker om formaliteter. Rär tänker ni låta arbetena taga sin början, herr major? — Redan i morgon, svarade denne. Lyckan fogar det nämligen så, att vi för närvarande här i staden hafva en Parisare, som ständigt vid fästliga tillföllen dekorerar kungliga slottet i Versailles. Låt emedlertid bortflytta möblerna ur salongen. Men i det andra rummet bör till vidare intet röras. — På detta sätt, tog judinnan till ordet, kommer det rörligaste lif att herrska omkring mig, och jag kommer med ens att ryckas ur min enlighet, som förut knappt en gång i veckan afbröts af en liten bjudning. Jag gläder mig åt teaterspel liksom ett barn. Herr baronen blir intendent och jag intendenska. Detger anledning till skämt i öfverflöd. Jag tager eder på ordet. Ifrån i morgon ställes hela första våningen till eder disposition, och jag flyttar up uti den andra. Behagas ännu en kopp kaffe?