Sundsvalls tidning – 27 juni 1874, sida 2

myckna talet och strifwandet om utsträckning af den allmänna rösträtten. Också Har själfwa Poftz tidningen slyndat fig att uptaga godbiten i fina spalter, hwarjämte naturligtwis de stora ämbetsmannastidningarne gjort fig engelholmarens be: traktelser till godo. Mycket djupt behöfwer man dock ej tänka för att med häpnad och löje stöta mot den fullkomliga brist på sammanhang och följdriktighet, som ut: märker denna från en eljes frisinnad tidning få owäntade anmärkniug; och de som, i likhet med oss, inse nödwändigheten af och ifra för en snar utsträckning funna glädja fig däråt, att motftåndarne, oaktadt den bästa wilja, ej äro i ftånd att finna bättre wapen. Ty det är alldeles själsklart att, äfmen om de efter nu gällande lagbestämmelser röstberättigade låta den beklaganswärdaste likgiltighet komma fig till last — och så är tywärr nog händelsen inom alt för många walomräden —, fan ur detta fak förhållande ej bemtas den ringaste uplysning rörande sinnesstämningen hos de i politistt hänseende icke röstberättigade. Att äfwen de många under röststrecket ftulle wara likgiltiga warder ej i minsta mån bewisadt däraf att de lycklige ofwan om ftrecket ännu ej lärt sig att taga wara på sin rätt, fom oc är en dyrbar pligt mot dem själfwa ej mindre än mot samhallet. Må man därför håla inne med klandret mot folket i allmänhet; må man spara det endast för de klanderwärde och må man till sist lära fig inse att i just denna nu pas petade likgiltighet ligger en kraftig upmaning att ännu mera oförtrutet i tal och ffrift yrka på röjt: rättens utsträckning! Ingen fan med fog fäga att håglösbheten för de allmänna angelägenheterna tilltager hos de fär: stilda samhällslagren uppifrån och nedåt, få att den ffulle wara störst hos de underst belägna jam: hallsklasserna; den är twärtom gansta jämt och likformigt fördelad i alla stand och klasser och det är endast wid wissa synnerligen wigtiga tillfällen som ämbetsmännen, i synnerhet dar de sasom i Stockholm, i univerfitetsstäderna och i några lands höfdingestäder äro både talrika och wal öfwade, få att säga resa fig mangrant för att wärna sitt öfwerwägande inflytande och sin maktställning. De senare årens erfarenhet witnar härom oförstäldt. Och tywärr har det warit dessa jamma är förbehållet att wisa, hurusom allmänandans slapphet på ett gansla förargelsewäckande sätt yppat fig i flere af wåra ställföreträdande församlingar, ja äfwen i själfwa riksdagen i synnerhet mot slutet. Det är ej wår afsgt att denna gång lemna någon utredning af orsakerna till detta migförhållande och wi funna därför nöja of med att i förbigående påpeka en af de allra wäsentligaste, hwilken är att söka i wårt underwisningswäsendes oarter, ja missriktning. Bland ide minst medmwer kande orsaker till den medborgerliga lojheten är om i en walkrets ingen meningsstiljaktighet råder utan alla saker afgöras i hwad man så wackert kallar, frid och endrägt d. w. s. efter en eller annan styrande mästares eller något kotteris för godt finnande. Od i motsats härtill lär ecfarens beten, att där twå eller flere starpt söndrade me: ningsflockar fämpa om wäldet, där wifer likgiltig: heten, slappheten rustar på fig, bågen eldas och få äro de, fom ej ryckas med i den mäktiga rö: relsen. Så har det warit i Sundswall och på ännu några andra ftällen, t. er. i Lund, då tan pen stod mellan universitetet och yrkesmännen. Nu wäl; tror man ej, att, om rösträtten widgades, om ännu ett lager af wårt lands inwänare höj: des til medborgare, medförande nya äsigter, nya önstningar och behof — tror man ej, fäga wi, att de nuwarande likgiltige stulle slynda att med röftsedeln wid walurnan möta och söka mota de nykomne, som wille för de gamle lätta maktens börda! Jo, gansta wist. Och om någon tmiflar härpå, sware wi: må man blott försöka; gif erfarenheten till: sälle att tala; utstrack först rösträtten och sedan stola wi funna fe til, om wi haft rätt eller ej! Det tusenåriga riket tyckes wara kommet åtmins stone hardt när — d. w. s. för Sweriges tong: liga ämbetsod tjenstemän. Dyrtidstillägg oh löneförhöjningar ha gifwits dem nästan utan De sinning och med hänsyn till fördelningen dem emellan utan urstiljning, i ty att de med arbete mest tyngda men minft lönade lägre tjenftemannagra derna fingo, fom man säger, ta harar. Att deras anspråk under få gyllene tider nästan obe gränfadt stiga, däraf anförde wi uyss en yttring i tullstyrelsens siunrika förslag om minitad arbetstid. (J förbigående sagdt är det just från bus reaucratien, fom man annars hör det ftarkafte ogillandet af de kroppslige arbetstagarnes blyg: samma önstningar om minskande af deras arbets: tid!) Nu förer posten til of tidender, fom äro mer än underliga. U. professorer wid Lunds högstola hafwa i dessa dagar begärt afsled från fina lärare-befattningar: twå med anhållan att dock få behålla alla fina nuwarande förmår ner och twå med begäran om pension samt def utom rättighet för enkorna att wid sökandenas Z I . e ö OA A Ii.HHU-nnDAÖ