Sundsvalls tidning – 20 juni 1874, sida 2

——— 6 — — — Nu kan han gå hem, min vän. Dock vänta! Åanu har jag ett litet updrag ät honom. Han vet väl, hvar Nussdorf ligger? — Ja, ers nåd. — Framför byn ligga flera enskilda gårdar. I en af dem bor en likutkörare, som har det för hans yrke betecknade namnet Ausists (— det är ute). — Jag känner karlen, — Till honom skall han i morgon begifva sig och söka få reda på, när och huru ofta det Preussiska hemliga sändebudet, grefve Görtz, under sista tiden varit bans passagerare. På det han på ett passande sätt må kunna göra det, skall jag berätta honom huru det kom sig, att Ausists blef grefve Görtz kusk. — För några år sedan höllos likaledes i furst Galitziens villa utanför Wien hemliga konferenser, vid hvilka jag förde ordet. Det gälde då Polska frågan. I början deltogo blott jag samt Pressiska och Ryska sändebuden härstädes däri, men sedan tillkom ytterligare ett preussiskt och ett ryskt hemligt sändebud. Iakttagande det strängaste inkognito kommo båda tillsammans till Korneuburg, där de äfven uppeböllo sig under konferenstiden. Öfvanföre Nussdorf satte de vid nattetid öfver Donan och stego i en vagn, som likutköraren höll i ordning åt dem. Ausists tingades därtill af en ibland mina tjenstemän, som litade på hans tystlatenhet. Med den största hemlighet försiggick altid färden. För att föra dem till konferensen, som alltid hölls en half timme efter midnatten, valde Ausists altid närmaste vägen till villan förbi Nussdorfertullen och krut