samt att presterna böra obetingadt godkänna och iakttaga de werldsliga lagarne bland annat den om wigselsättet (borgerligt äktenskap). Rom. En korrespondensartikel från Rom förs säkrar på wål underrättade personers utsago, att påwen upmanat enkefurstinnan af Thurn und Taxis att updjuda alt sitt inflytande för att för må professor Döllinger att erkänna ofeldarhetsdogmen. Furstinnan har utlojwat sin medwerkan och under nun senaste wistelse i Wien gjort alt möjligt, sjalf och genom wänner att förmå Döllinger uns derkasta sig Watikanen. Men alla försök hafwa warit fruktlösa Frankrike. Om det siormiga upträdet ifran sta narionalförsamlingen d. I d:s föreligga nu narmare, utförliga underrättelser, af hwilka wi meddela det wigtigaste. Församlingen skulle denna dag öfwerlägga om den munisipala wallagen, men öfwerläggningen han aldrig börja, förr än ett bullersamt upträde upstod, under hwilken striden mellan republikanare och bonapartister bröt ut med en öfwerraskande ursinnighet. En moderat republikan besteg talarestolen, och stälde en förfrågan till inrikes och jultitieministrarne angående en skrifwelse, fom hade spridits strax före bonapartisten Bourgoings wal och ins neholl lösten om befordringar åt offiserare i länet, de pensionerade så wäl som de öfriga, om de wille werka för bonapartismens seger wid det föreftående walet. Wiaten af denna ffrifmweljer, ytrade talaren, stan ide underkännas, ty den bewisar tillwaron af en politisk förening i Paris, som drifwer sitt spel i hela Frankrike. Jag frågar invifesminiftern om han tillatit denna förening, och justitieministern, om denna nämnds wertsamhet är laglig och, om den ide det är, hwarför han föredrager den. Ministrarne swarade, Rouher talade äfwen och alt tycktes komma att aflöpa lugnet då Gambetta wisade fig på talarestolen. Han fade; Det är wisserligen godt oc wäl, att inrifess och juftitieministrarne äro okunniga om denna skriswelse. Men jag tror att man förbisett en wigtig sak. Det gäller här twå andra ministrar, krigsministern och finansministern. Det finnes en egendomlig likpet mellan det sprak, som föres i skrifwelsen, och det fom båda ministarne föra. Det alwarliga i saten ligger i den medbrottslighet, fom wissa medlemmar af regeringen ega med ett asskydt parti. Wid dessa ord upstar ett för ärligt larm från bonapartisternas bänkar; högern äter häller sig aldeles tyst, under det wenstern helsar talaren med stormande bisall. General Cissey söker att i det almänna larmet göra fig hörd och ytrar att res geringen ingalunda gynnat eller gynnar bonapars tisterna. Gambetta npträder åter på talarestolen och fä ger att han will wänta med att widare inläta sig i saken, tills en undersökning angående rund: strifwelsen skett. Emellertid, utropar han, wänd till Rouher, finnes det en klass människor, fom ej fan tillerkännas rättigheten att uttala fig om den 4 feptember 1870. Det är desja eländiga hwilka förde of från deu 2 desember till Sedan. Nu upstod en obeskriflig oreda och larm i famma: ren. Presidenten Buffet ber talaren återtaga fina ord. Detta ord (eländiae) är, säger han, en skomf och jag får ej tillåta att ett skymford uttalas från talareftolen till de eller de medlemmarne i förfamlingen.s Gambetsa ropar: Det ord jag uttalat är mera än en skymf, det är ett bränns märke. Jag widhåller det. Presidenten kallar Gambetta till ordningen. Wensterns medlemmar resa fig alla från fina bänkar och utropa: Kalla oss då alla till ordningen! Rouher beftiger åter talarestolen och förklarar att hans heder ej fan säras af Gambettas ord, att de ej förtjena annat än förakt. Här afbrytes han af en ledamot: Gif oss tillbaka Elsass och Lothringen, innan ni wisar ev på talareftolen. Man tan ej widare höra hwad Rouher säger för det förfärliga larmet, som mu nått fin höjd Församlingen uplöses utan att hafwa fattat något beslut i den fråga, för hwilken den sammanträdt. Efter sammankomsten hade Gambetta ett tem ligen häftiyt samtal med Ducuing, hwilken liksom flera andra deputerade af wenstern i hög grad ogillade hans waldsamma utfall. ÅNi banar wåg för kejsardömet — fade Ducumg. — Gambetta tycktes träffad od) swarade blott: edet är skam att sadana människor waga wisa sig på talarestolen Nu drogo fig en mängd deputerade utt restaurationslokalen och här fom det åter till ett haftigt upträde. Då Rouher gick genom rummie ade Jules Ferry till Gambetta, Lockroy och nå gra radikala deputerade, fom stodo rundt omkrin honom: Det är aldeles säkert att det finnes en bonapartistisk komite, fom har fina fammankoms ster hos Rouher. Då Rouher hörde dessa ord stannade han och sade helt lugnt till Jules Ferry: Jag fan försäkra er att det ej samlas någon komit6 hos mig. Gambetta swarade genast: det är en sak, som wi nog sedan skola komma på det flara meNy!? De radikala devputeradena böriade un