Fran utlandet. Frankrike. Nationalförsamlingens möte den 4 dennes började åter igen med en af desfa fcener, fom nu blifwit få manliga. Då protokollet från föregående sammanträde upplästes, förklarade socialisten Langlois, att markis Castellane dagen förut hade med affigt falltt citerat Proudhon, hwarför han kallades till ordningen af presidenten. Berlet inledde derefter gräl med Castellane, i det ban beslylde honom för att hafwa från valtribunen koketterat med republiken, och utanför iforridorerna hördes ett häftigt personligt ordbyte mellan Gambetta och Soubeyran. Denne senare hade nämligen spefullt lyckönstat Gambetta i anledning af Ledru Rollins misslyckade tal söregående dagen och dermed uppwäckt exdiktatorns wrede. Hans tordönsstämma hördes öfwer hela huset — slrifwer en korrespondent — och jag wet sannerligen icke, hwad fom går åt kammaren, men det ser nästan ut, som om wårmen upphetsade de hederwärda deputerades blod och drefwe dem att öfwerfalla hwarandra. Omsider fick vicomte de Meaux ordet och höll ett långt tal till förswar för den nya wallagen, men huset war ouppmärtsamt och följde honom ide. Louis Blanc gjorde deremot stor lyda, då han efter att hafwa frånkänt förfamlingens rätt att upphäfwa den allmänna walrätten, fortsatte sålunda: Under ftatstuppen reste fig nationen ide till förswar för nationalförsamlingen, emedan denna hade burit hand på den allmänna rösträtten. Man wille ide förswara en kammare, som upphäft rösträtten, emot en prins, fom gaf