1277 1 1 VER MT år anmwisade anslag Fall af bemalde erpeditionssekreterare upbäras och att statskontoret eger uns dec innewarande är af under händer warande me del försljutna hälften af ifragawarande anslag, åaliggande det expeditionssefreteraren Bruhn att för de upburia medlen redowisa i Årsväxten i utlandet omtalas såsom Iof: mande, isynnerhet i Eagtand oc Tyseland. Kol den i Frankrike har pa att illiga stallen oc mest i Champagne betydligt siadadt winstockarne, men sades alten se i allmanhet iofwande ut. Käsericr. Wären, den ewigt unga oc altid lifa efter: längtade, har då ändtligen gjort fitt intrade i wara nordiia bygder: uran, mogens adla dotter, redan af akadt den hwita börda, fom trydte deg grenar, de blyga sipporna åter blifwit framlockade ur fin gömma, larkan, wårens bewingade härold ren slagit fina forsta, wälkända drillar öfwer falt och äng, ja allt, allt antyder, att waren är fommen, och förlatligt är wal då, om wi mennitor med mår hwardagoprosa bliswa Llite fmatt poetira, afwen om mi ide, litsom andra lyckligare lottade bland dödlige, magta på poestens latta, behagfulla wingar höja oss till högre rymder. — Dermed har denna winter, hwarunder Bore nä stan beständigt wisat ett owanligt blidt anlete, gått ned i ewighetens djup, esterlemnande, sasom wi wilja hoppas och tro, hos wara läsare ett an: genämt minne. Dess långa mörka aftnar har man sokt på bälta sätt drifwa bort: wi, medlemmar af det otäcka könet, hafwa e ter dagens modor och strid i och genom den lilla of yldiga toddyn, wår trogne män, i alla lifwets fiften föft höja de doms nande lifsandarne till en högre potens; stundom bar den lila triffiga priffen eller den mera nobla wiran åt wännerna dera beredt ett lämpligt handarbete, och icke heller har man försmatt att då och då taga en liten fula? med ett mera tär dadt och bygaligt parti. Hos det tacka könets representanter, Ecas rosenkindade döttrar, har deremot kaffetåren, denne outgrundlige talisman, detta ständigt anlitade lisselixir stundom fatt aterställa jemnwigten i de knarriga lynnen, harmonierande särdeles wal, enligt hwad fom säges, med mäderleken Så befinna wi of åter i den med läng: tan emotsedda tid, då wi få lyssna till den mwälkända, melanfolia fången hos Bottenhafwets mår gor och fröjda oss åt det fria, ommwerlande Lif: wet wid mwär eppsbro. Aterstår nu blott att Jupiter Pluvius och Phebus i nåder höra wara böner, sändande of rean od solsken i ri aste mått, och wi ola strax få fe allas mår woder, jorden prunka i sommarens fulla fagring. Fa, oassedt det nöje och behag, fom w stelsen i en storartad och herrlig natur dags ligen siänker of, synes den snart kommande fom maren här i det glada och lifliga Sundswall, timmerstockarnes och champagnens förlofwade land, dertill blifwa serdeles rik på nöjen af offentlig art. Wisserligen har wintern bjudit of på njut: ningar inom Thalias tempel och inom det mujifalita området har det fåta broderlandet warit re: presenteradt. gifwande oss i riklig wälsignelse af sin musikaliåa kompott; men for Mindre theaterns sall ap med sin rikhaltiga repertoir glömma wi snart herr Smitt oc) de danira artisterna, såsom de så ansprakslöst kallade sig, hwilka nu med den fagra baronessan(?!) rest hem till fina fäders Land, förjda och saknade af Gud och mennimnor, må nådigt ursäkta of, arme syndare, om wi, med tanken fåstad på de snart stundande fiudentfonfer: terna, ej widare ihogkomma deras musikalika pre stationer oh — oblyga prejerier. — Den kommer, den kommer bestämdt till of den glada ungdom Liga fångartaran från Fyris stränder, för att låta oss höra fina friska och herrliga jånger, fom aldrig kunna förfelr att utöfwa fin magtiga werkan på åhörarnes finnen Det o attbara nojet att inom detta samhalle få bewista en sa sallsynt och ut: märkt konsinjutning fom en siudentkonsert torde helt wisst från när och sjerran hitlocka massor af resande. oc) det torde wara helt sannolitt att före utse. att wart samhalle fällan, om ens nagonsin förut, har bewittnat och erfarit en mera magtig oh ungdomlig hänförelse än den, fom genom Up: salasangarnes wistelse midt ibland of fäferligen kommer att bemäktiga fig allas sinnen. Ått de unga, kåra gäfterna härstädes sola röna ett mot: tagande sadant, att de ite bradt nola forgata Det, derom äro wi förwissade och wi sända dem ren nu wårt Fälkfomne. Härmed, min ärade lasare, sager jag dig för denna gång mitt farwäl. Au grand plaisir de vous revoir. Fin förhivNne NRNÖRSNRRRRSRR sena n ene —