stälstt Ditbet taddsgat AW gött. Man hittade sedan en hammare, fom tycktes hafwa warit det initrus ment, hwarmed de ossyldiga offrens hufwuden blifwit krossade. På ett bord sramför en spegel bittade man en wanlig knif och en rakknif, och att döma af den mängd af blod, som betäckte bordet framför spegeln, och af mannens ställning synes det om om han statt framför nämda spegel, uns der det han star af sig halfen. Hans kropp war ännu warm, då man fom in, hwilket tyckes gifwa wid handen att någon tid förflutit mellan mor: det på hang familj och hans eget sjelfmord. Uns dersötningarne inför rätten hafwa ledt tid det res sultatet att mannen lidit af delirium tremens och i ett anfall af denna sjukdom mördat hustru och barn förut och därefter sig sjelf. Fördröjat bantäg. Ett telegram från Algier i måndags åtta dagar sedan till Londontidningar meddelar, att samma dags bantåg från Oran kommit 6 timmar för sent till Algier till följd däraf, att skenorna warit belagda med ett tjockt lager af — gräshoppor. Ett besök i Chicago. En sannsärdig biftoria af humoristen Mark Twain. Då min wän Mac Cracken berättade för mig, att han hade rymt bort från fin huftrn och rest till Chicago, wisste jag genast hwad han hade i nnnet. Han wille sliljas från henne. 8å snart han fommit till staden och knappast hunnit ut från perrongen, anfölls han af ett band smapysar. fom stucko en mängd advokaters adrebfort i hans händer och fickor, under det att de ouphör igen ropade: Stilsmessa. . fa de wara filsmesfa . .. War sa god, filsmesfa, de ä gjort på en kvart!, Mac Cracken stod mållös mid detta babylonis sa från och i det han instinktmessigt framade ihop ett fort, fom en af de mest enwisa gökarne studit i hans hand, sökte han en tillflykt i närmaste hotell, begärde ett rum, fid det och läste wäl igen om fig. Terpå föll han ner i en stol och började att stafwa på fortet. Tetta lofwade onekligen en Hel hop. Den herre, bwars namn siod på fortet, fallade fig agentoch ban lofwade ej allenast att Milja folk ifrån bmarandra fömt att ftida de fränslilda nya äktens i iapsiandidater och kandidatstor, utan han under: rattide äfven om, att han promt oh ackurat effektnerade mord samt att Lalla flags gifter nändigt funnos på lager. Min wån, Mac Eracken, hade naturligtwis ej råknat på att finna Chicago dygdigt och moralist — bwilfen förståndig menniska gör wäl det? — men han blef dock en smula förwänad öfwer det satt, hwarpå innewänare annonferade. Det föll honom genast in, att det fule rara rädligast för honom att gå bewäpnad, få länge han wistades i saden, och sedan han wäl fått klart för sig det, reste han sig upp och ringde. Straxt wisade fig en liten wacker uppasserda och frågade honom, hwad han ön ade, men bad i jamma andetag, att han skulle fynda fig, efter som hennes slilsmeesoprosess om några minuter eulle utageras inför domstolen och efter fom hon på q: und af uteblifwande förut tappat tre eller fyra dylika prosesser. Mac Cracken frägade om närmaste wägen till en pistolsmed och trädde några minuter därefter in i en butik örwer hwillken lästes öljande gåt: ulla ord: Rättighet att Fjnta i oh från lokalen! Då han framfört fitt ärende, wisade piltoljmeden honom genast en ny patentrevolver under fällaras, att ett bättre wapen ej funnes under olen. Under loppet af de fika fjorton dagarne ha ej mindre än twåhundratjugo a: wära båsta medborgare fallit för den här, fade ban til Mac Craden, och jag ger er mitt hedersord på, att ni fa bli nöjd med honom . Wänta fia ni få fe, hwad ban duger til. 3 det han yttrade detta, gid han fram til dör ren, tog sigte på en wördnadswärd gammal man, som just passerade förbi på andra sidan gatan, söt . och mannen föll stendöd ner på ssället. öpperlig, hbwafa? fade pistolsmeden, i det han leende wände sig till min af sasa halft förstelnade wän, fom knappast förmådde framstamma: Hjelp! i Mord ... Polis ... och mera dylikt nonens. ÅJag har fätt rättighet till att sijuta här ifrån lokalen och när affärerna gå riktigt bra, få juter jag ihjal få där en fjorton, femton perfoner om dagen ... Gubewars! Hwad bry wi of här i Chicago om att fjuta ihjäl en menniika! Men min wän hade fått nog och, i det han fom en ursinnig rusade ut ur butiken, ilade han allt hwad benen förmådde ner till järnbanftationen. På wägen dit måste han klifwa öfwer fyra lif fom lågo på gatan, stötte emot ett par tolf: åringar, som flogos med knif på trottoaren och Ce i. t: — a — a —