Kejsariamans Grenadierer. a listorisk roman af Theodor Scheibe. Öfvesrättning för aSnndsvalls Tidniag N. K.(Forts. från n:r 59.) — Den motspänstige bouflen gjorde ettupproriskt larm, och packst på gatan tog hans parti. Det blef ett straffvärdt uplopp, som äfven ingalunda förmioskades, vär mitt biträde, vaktaren i Alserförstaden drog sin sabel och för rebeller förklarades alla, som ej drogo sig tillbaka. — Karlarne svuro öfver monopolet och öfver Er, fru generalska, och gafvo mig de ärerörigaste tittlar. Jag fann tjensteos respekt hotad och måste därför sta fast vid min fordran. — Rätt gjordte! inföll fru von Pignitzer. — Då framträdde ur folket en man i grå kappa och frågade mig, hvarför trafiken hämmades. Jag brydde mig ej om att höra på honom; men Kalksburgaren vande sig till honom och auklagade mig att hafva tillstält altsammans, endast emedan han ej ville gitva mig sin dotter till bust u. — Då tog jag till ordet och sade: Jag är i mia goda rätt och kan företaga visitationer buru och vär det behagar mig och frågar inte ett dugg elter, hvad folket tävker därom, — Mannen, som jag lörst kvappt gifvit akt på, opknäppte då sin kappa och visade då en