Sundsvalls tidning – 26 maj 1874, sida 2

— Skamlösa människa! ropade den vredgade Aurora efter honom. Hvar är polisen? Skurk! Hon lopp in i förmaket och tillslöt dörren efter sig. Där hörde Lachner henne bannas ännu en god stuud. Åudiligen tystnade hon; men grenadieren förblef eusam nära en fjerdedels timma, hvilken tid han ej lät förgå obegagnad. Han mönstrade noga hvarje del af rummet, utan att likväl varseblifva någon dolk. Här söker jag förgäfves, tänkte han, tapeter, golf och möblering synas vara nya. Om verkligen Turkowsky bott här, måste romaet hafva blifvit fullständigt renoveradt då fru von Pignitzer inflyttade. Här träffar jag alltså icke kännetecknet. Sakta öpnade han härpå den inåt förande dörren, och en stråle af förtjusning litvade hans bröst. Ett med gobelinstapeter beklädt rum framställde sig för honom, och midt emot sig uptäckte han en i tapeten invirkad stor tafla, som föreställde Cesars mord. Tre sammansvurna, som stodo framför de öfriga, utsträckte sina dolkbeväpnade högra händer och riktade dem mot Ceesars bröst. Dessa tre dolkar voro tätt bredvid hvarandra och intogo i bilden en yta af en kvadratfot. Otvifvelaktigt var bakom dem den skrift gömd, som förmådde revgöra baronessans fläckade ära. Hvad skulle han nu företaga sig? skulle han springa bort och sönderskära tapeten. Detta gioge uog an, eftersom han ej bekymrade sig om följderna, blott han kom i besittning af det vigtiga papperet. Men hvarmed skulle ban öpna tapeten, då värjan var ett därtill nog otjänligt redskap. Han drog sakta till dörren och sökts