ordensstjerna, och jag så väl som alla omkring mig igeukände nu i honom kejsar Joseph. — Aflasta veden befalde hau bonden, och om där finnes tobak ibland den, får du dina tolf par prygel; men samma tiaktering får upsyningsmannen, i fall ingenting uptäckes. — Och han har verkligen — utropade fru von Piguitzer. Han vågade ge honom — — Fulla autalet bar jag fått, nådig fru. Jag kommer nu raka vägen trån Alserkasernen. Jag har blifvit ett offer för min pligt. — Saäg snarare ett offer för siu egen hätskhet, menade den falske Kaunitz. Han har missbrukat sin makt till att utöfva enskild hämd och förtjeuar en äunu värre bestraffuing. — Detta må vara Er mening herr major, men är bestämdt ej fru generalskans. — Jo, svarade fru von Piguitzer, jag finner nu, att ban handlat hämndfullt, och vill ej behälla honom längre i min tjenst. — Jag har ju redau törklarat. att jag ännu denna dag tager afsked. Jag kan hvilken minut som hälst får anställning hos Frauska miuistern, och där far jag det bra mycket bättre. — Anmäl sig då hos otveriuspektören, så får han sin betaluing, — Det skail genast ske. Jag har blott kommit hit, på det Ni skulle ertara, huru man behandlar Era tjenare. Ni törargar Er säkert däröfver mera än jag, fast Ni ej vill visa det. Men jag råder Er att aflagga Ert generalskap, om Ni ej är i stånd att skydda Era egna tjenare. Med dessa ord oflägsnade upsynivgsmanuen sig,