Sundsvalls tidning – 19 maj 1874, sida 2

hennes stora, blåa ögon och henues eldiga smaktande blick, hvilken liksom armens hvithet oci: fyllighet tasthöll hennes offer. Ilenues änuu opudrade, gyllene här sitter vårdslöst flätadt och uppehalles af en diamantbesatt kam, ruud som ett diadem. Hennes yppiga former af bländande hvithet äro blottade ända till den yttersta gränsen för det passande, och den kring hals och skuldror kastade blåa sidenduken synes vara till mera för att böja och visa hennes behag än att dölja dem. Hennes nåsa liksom hela ansigtet är mera spansk än judisk. Fru Aurora Pignitzer befann sig i den fullständigt utvecklade blomstriogens dagar, men en blomstriugs, som ej mer upfriskas af någon morgondagg och hos åskådaren framkallar tanken på ett snabbt förvissnande. Dotter till en i Pressburg bosatt gårdfarihandlande schackerjude, såldes Aurora Piguitzer tidigt af fadren åt en kringvandrande taskspelare och trollerikonstaar. Med denue genomtågade hon verlden, till dess hon slutligen lät en löjtnant enlevera sig. Efter många vexlingar blef hon aändtligen bekant med herr von Pignitzer, som var generalarrendator af kejserliga tobaksmonopelet, och denue gifte sig med henne. Lachner står nu, som ofvanföre nämudes inför den sköna Aurora, och hon betraktar honom med alvarsamma blickar. Herr baron, sade hon, mina affärer skötas af mina befullmäktigade agenter, herr von Riperda och hofrådet Reich Dessa afgifva berättelser åt mig, och i nödiga fall beslutar jag jämte dem, hvad som är att göra.