Sundsvalls tidning – 16 maj 1874, sida 2

gladja hg harat bade innerligare och tacksammare än någon tunga kan saga. Många för bildningen stuggrädda personer hade förespått att folkhögstolans elever fule blifwa Half herrar och politis a kannstöpare, a a dessa ssola komma på siam, utan siola i stället de kunslaper de erhållit gifwa anledning till ett brinnande degär efter ytterligare kunstaper och en innerlig tillfredsstallelse. Sedan Allhärjatingen har bonden ej haft sådant inflytande på det allmänna fom nu, — men om det går bonden wäl, flår alt wäl till i landet — och bar till följd att kunstaper nu mer än någonsin äro ar behofwet. Slutligen upmanade ordföranden eleverna att blifwa en föresyn tör fina famrater och önslade dem ett: le wen wäl! Till lärarne bad ordf. att få aflägga styrelsens stora tacksamhet för de utmärfta tun aper de ädagalagt och det intresse och nit de wisat samt hop: pades att fort arande få behålla dem för s olan och ön ade att Guds wälsignelse måtte rölja dem. Lefwen wäl! Ten hogtidliga oh gripande akten a slutades med en tort bon och afsjungandet af en salmvers. Wid därefter hället sammanträde med slolans talrikt narwarande mälsmaån antogs med några ändringar styrelsens förslag till nya stadgar, hwarjämte revisionsberattelsen uplastes oc) däri tillstyrkt unswarsfrihet meddelades styreljen. De utlottade styrelseledamöterna aterwaldes med undantag af br O. Engberg, fom ersattes af hr G. Sundberg och sjalj blef forsta suppleant. Till revisorer waloe grossh. A. P. Hedberg, F. A. Äslund oc) Sev. Axell. Medelpads folkhögskola har af nu afslutade läsars larjungar fatt 30 kronor. Sundsvalls handelsbank bar till werfftällande direttor antagit hr Jndor Dehn från Stod: holm. FI anledning af denna tilljättning sager en bresstri ware från Stockholm: Till wertstallande direttör wid Handelsbanken i Sundswall, hwilken om några månader ffall börja lin werksamhet, har kallate yr Fsidor Debn, till börden dansk, men som bar wistats här i 8 år, anstäld fom förste tontovilt hos hr E. Hecider, och därunder örwarfwat sig stort anseende för både redbarhet och tunjfaper. Hr Dehn är en ung man, och den befattning han na erhållit är gånsta answarsfull, men alla, fom känna honom, äro därom öfwertygade, att bankstyrelsen gjort ett särdeles godt wal. Tjenstledighet cch förordnande. GCStadsfistalen G. A. Stensson har erhallit ett ars tjonitledighet från denna dag räknadt, och är polistommissarien E. W. Hellman förordnad att under tiden stadsfiskalstjensten härstädes uppehålla. De svenska kvartettsängarnes konsert å stadshuset i gar afton war besokt af omkring trehundra personer. Denna konsert war en tig: tig högtidsstund för sångens wånner. Det rena föredraget och den fina nyanseringen såwal fom den utmärfta sammansjungningen äro ting fom altid utmärkt dessa artister och gjorde fig afwen denna gång gällande, publiken gaf och fin förtjusning till känna genom ihållande applåder efter hwarje nummer, men mest efter Hennigs Frieriet och Kädens Frimåndag. Det första stycket hade sangarne den artigheten att på begäran sjunga da capo. Sångarne gifwa sin andra och sista konsert härsiädes i morgon å teatern, hwartill program finnes å annat ställe i bladet. Skarpskyttekåren gjorde i torsdags fin tre dje utmersch i afsigt att företaga exerjisöfningar på den wanliga exersisplatsen innanför Windärsudden. Oattadt det wid affarden war något rus skig wäderlek, hade dot omkring nittio man infunnit fia, eler få stor styrka fom man kan wanta skola på en gång hafwa tid att egna fig åt desfa öfningar. Det exerserades med luft och ifwer, och efter några timmar aterwände kären till staden om bord på ångaren Carlholm, som afgiftsfritt återförde dem. För deras goda hållning funna wi i synnerhet prisa en afdelning af 25 man från hrr Häfner T fris grop, hwilken uptradde nåstan fom rigtiga soldater. Sasom alltid när det finnes någonting att åfe, hade en hop skadelystna perfoner, sawäl man fom kvinnor, begifwit sig till platsen för att — hufwudsakligen sta och gapa. Att kvinnorna det göra, undra mi ej öfver; men då mannen, såsom för hållandet i allmänhet war med dessa, äro mwapenföra och i deras basta ålder, anse wi deras pligt wara att sjalfwa stalla sig i ledet, i stället för att stå och gapa. Wilja de ej det, förra kunna de i siället blifwa hemma, ty skarpskytteöfningarne haf: wia rett mida wigtigare ändamal än att tjena till ett stådespel för lattingar. Wi forskade äfwen uti dessa mans ansigten för att fe om mi ej hos nå: gon skulle spara en blygselrodnad eller eljell nagot teden, fom utwisade att de wiste fig handla oratt. We forskade doc forgäfwes, ty nagot sadant teden Unfäcktea ci