Sundsvalls tidning – 5 maj 1874, sida 2

lele och Wöjwen. W. A. Gårdsköp i Hernösand. Örr Hägg och Berg: forss hafwa till bankbothallaren A. Nordström för 21000 kronor försalt fin i 7:de tvarteret belägna gård. Afslagen nådeansökan. Kongl. M:t har ej funmt anledning bewilja en af v. haradshofdingen F. Tornerhielm ingi men ansökan, att t. m:t måtte täckas af nad förtona honom från det honom för falst anklagelse mot rådmannen J. Sjödin åädömda answar eller åtminftone förunna honom den mildring deri, att han finge umgälla fin förbrytelse med böter. Riksdagen. Wi fortsätta i dag redogörelsen för diskuononen i andra kammaren om det s. k. dechargebetänkandet. ör S. Nilsson i Österslöf mile blott erinra om, att regeringen för sitt nu klandrade beslut rörande SÅtwidabergs kopparwert saknade stöd af 1748 ärs k. bref, enär detsamma endast handlade om nya bergwerk men alldeles ide om redan förs ut befintliga. J öfrigt instämde han uti frih. Eriksons hemställan. Grefwe Posfe klandrade to nungens rådgifmares förhållande uti den s. k. ftåthällarefrågan; ansäg det wara för en stats såwäl sedliga fom politista beständ af högsta wigt, att gällande lagar af en hwar noga efterlefwas, och beklagade att denna pligt uti förewarande fråga blifwit å sido fatt. Talaren erinrade widare om, huruledes statsrådet Bergström förklarat fig ide ämna följa rikodagens beslut i fråga om lönenedsättning åt kommerskollegium, sami att ritsdagen, med sadana exempel för ögonen, borde wara desto angelägnare att i fin mån söka wärna folkets rät: tigheter. Framstälde intet yrkande. Hrr Åstrand, Casparsson och Clairfelt ansågo granstningen af regeringens handlingssatt wara af alt för grann: laga bestaffenhet, för att böra blifwa föremål för smäaktiga anmärkningar, fåfom här dock more fallet. Så länge 1748 ars t. bref egde gällande kraft, och motsatsen hade ide wisats, hade regeringen haft obestridlig rätt till fattande af det nu öfwer fas gade deslutet, utom det att likartade beslut blifwit fattade mångfaldiga gånger både före och efter införande af 1809 års statsslick, utan att dessa blifmit af då warande konstitutionsutstott klandrade. Wore det åter meningen att, säsom man säger, pricka en eller flere bland konungens radgifware, få bade utstottet åtminstone bort anwända andra och starpare wapen, än fom nu begagnats hwilka mycket litnade knappnålar. Talarne yrtade betäns kandets läggande till handlingarne. Hans ercels lens br utrikes statsministern fann måra grundlagar ålägga konstitutionsutskottet både grannlaga och mödosamt arbete, granffningen af fatsråder protokollen; och det wore ide underligt, om bland mängden af dessa protokoll skal till anmärkning uti något kunde upletas. Men det wore af fyne nerlig wigt, att intet annat anmarktes, än fom därtill gafwe giltig anledning, hwilken omftändigbet talaren dock anfåg utskottet hafwa wid detta tilfälle förbisett. Jmellertid mille talaren mt til skarstadande endast uptaga den uti en betänkandet bifogad reservation, uptagna och sedermera af föregående talare omhandlade lotsfragan, hwilken b. excellens fann hafwa blifwit i många hänfeenden origtigt bedömd. Pastaendet att frågan ger nom 1857 ars traktat blifwit ar internationel bestaffenhet, wore ogrundadt, enär genom och i den: samma endast wore fråga om friköpning från tulls afgifterna i Öresund, ingenting annat. Ej eller kunde påstäendet att swenska lotsar blifwit förnärmade i sin loteningsratt i Öresund ega något märde, enär de först genom nu afslutade deklaration fått en sädan rätt fig till örsakrad, hwarimot dans ffa lotsar genom samma de laration förlorat men alldeles ide wunnit några fördelar ifråga om lotsning. Dessa med flera förhållanden siyrkte talaren med åtffilliga of honom uplästa handlingar. Att frågan skulle göras till föremål ör behand ling af en internationel kongress, hwars Ååmägar bringande skulle ske genom swenska regeringens förs forg, wille talaren helt och hållet afftyrfa, emedan en fådan sramssällning skulle säkerligen både försätta war regering i en besynnerlig dager hos de öfriga europeiska staternas och ej minft hos den danska, utom det att en sådan kongress ide kunde ännat än, om Danmark fådant påltod, tillerkänna denna stat en lösesumma för afftående af nuinnehafwande lotsningsratt; och talaren mille fråga, hwem fom ffulle betala denna summa. Inga Flagomål hade dessutom från andra matter försports rörande detta hos of få mydet flandrade Lots ningsbestyr, och de af swenska lotsar, hittills åtminstone, anförda klagomal hafwa icke befunuits fullt befogade. Talaren kunde af dessa jämte andra ffäl för fin del tryggt försatra, att genom be rörda deklaration Sweriges rätt i intet hänseende kunde med rätta pastås hafwa blifwit krånkt. Som flere talare redan anmält fig, måste den widare behandlingen af betänkandet upffjutas til aftonfammanträdet. Under aftonsammankomsten rörde sig debatten humudsakligen om de betänfandet åtföljande refer: natinnerna Ar Lnttkens som färst hogsärdo arhot