så förswagade till sin intelligens genom hwad d lidit under dessa sorgliga dagar, att de tro p möjligheten af underwerk till Frankrikes räddnin Nedslagna i stormen, funna de ide gifwa sig r att wänta tills tiden och deras egen förbättrin skola resa dem upp igen, utan ropa på underwer och löpa efter falska profeter. Deras otåälighe förstör deras sjalfförtroende. Biskopen skonar ick haller dem af fina landsmän, hwilka, emeda Gud är den högste ledaren af människornas öden underlåta förnuft och klokhet i fina handlinaar låta all ting gå på fin hals och upföra sig själf wa fom dårar; hwilla, med ett ord, fmickra fi med hoppet, att deras fel ide skola medföra fin naturliga följder och att framtiden ide skall fall dem till råkenskap för deras miktag. Han slu tar med följande upmaning: Låtom of, min bröder, förblifwa i wår evangelijka tros enkla flyrfa låtom oss med beslutsamhet och wertsamma an strångningar tjena wart älskade fosterland! Mei ett ord: latom oss blifwa ett hängifwet och kraf tigt slägte, insigtsfullt oc) stickligt, troende och ar betsamt, som inser nödwåndigheten af de mänsk liga händelsernas wäxlingar och ide wisar fig mer oroadt där öfwer än fom anstår dem, hwilka de tillhör att från trons ljus låna en gnista af Gud: wiodom och tålamod oc fom, utan att taga fi tillflykt till falska och widskepliga profetior, i sine fäders historia och i forntidens minnen fan finne försynens rådslag od) hemta hopp för framtiden.