ytterligare påspedning skedde. Då emellertid husbondefolket, som lag i rummet, längt förut gått till hwila och för att bli af med de objudna gär iterna ej upptånde något ljus förr än just mid airesan, så fan intet signalement på S:s följeflagare uppgifwas. S. hans häst och kärra haswa ej widare synts till, ehuru 14 dagar förlupit fe dan besöket i Wallsta. Om nu S. är af den mindre fulla supbrodern mördad och rånad (S:s häst war en utmärkt springare, hwadan en hastig flykt me) densamma i nattens mörker lätt kunde företagas) eller om båda resenärerna i fyllan och willan fört ned fig på någon af de fora sjöarne Ohr och Täf, hwaröfwer winterwägen emellan SFerfsö och Arbrå går, är ännu ide utredt. Huru som helst, har emellertid superiet stördat ett offer, ty hade S., som i nyktert tillständ war en slicklig byagare af qwarnar, tröstmasliner och dylikt samt i öfrigt en försigtig karl, ej öfwerlastat fig snart sagdt till sinnesfranwaro wid denna resa, få hade han hwarken slagit fig i slanger med en okänd I Mryfare eller wagat fig ut på de osäkra sjöarne, wilka ingen förstandig karl denna arstid och efter det langwariga blidwådret förde. I Om en främmande ifventyrare, som hållit till i Gesle, yttrar G. P.: terigen har den oförbätterlige mureriarbetaren Nils Swensson Malmsten warit framme med sina bedrägerier. Han tyckes sannerligen ide trifwas wid murareslefwen och i murarekostymen, all den stund han esomoftast afkastat fig denna drägt och i stallet wisat fig än i en sseppares slepelse, än får som infpeftor och — nu senast såsom — orbhandlare. — Man torde erinra fig att Malmften tilförene här i staden uppträdt såsom norst sjökapten Toch) kallat fig Pedersen samt sasom inspektor under namnet Larsson, och derwid tillnarrat fig penningar och dryckeswaror; för hwilka bedragerier han bli wit befordrad till wälförtjent straff. Detta har likwäl ide förandrat hans lefnadswanor. Ej ens hans — efter sista straffets undergående — förpassande till hemorten (Goteborg) har förisräckt (honom; twärtom! Malnisten hade näppeligen spunnit hem, förrän han åter begaf fig på wäg hit. För undwikande aj ett förnyadt tillbaka: nidande widtog han dock förft det förfiatighetsmattet, att uttaga utflyttningsbetyg hit till staden. — Som sagdt — Malmsten kom hit och efter att wäl ha wa hunnit wederbörlig ort inlemua sitt prestbetyg, passade han pa och lurade en slagtare pa 10 tr. Han uppgaf fig derwid wara orhandlare och hafwa till afyttrande en drift kreatur. — Slagtaren — naturligtwis glad öfwer att rå (göra betantskap med en sådan patron! — gaf, efter patronens önslan, denne genast en tia ssasom handpenning på ett emellan dem beramadt (öp. — Men patronen? blef fnart af tillfommande personer igenkänd sasom warande ingen sannan än bedragaren Malmsten; hwadan han söfwerlemnades i rättwisans händer och sitter nu sinom lås och bom — troligen förargande sig öfwer (de motgångar han röner på sin b trådda bana. — Wid med honom hällen ransakning angående Idetta brott, erkände han öppet detsamma, under förklarande att han är den Hhederligafte och redsbaraste mennista på jorden, blott han är — nyt: ster, men få fort han fatt smaka den swenska nef tarin, fan han pa inga wilkor afhalla fig ifrån att bedraga sin nälta. Folkhögskolorna. Skånes folkhögskola för kvinnor afstutade i onsdags sin första undermwisningstermin. Ur Orefundspoftens redo görelse här öfver meddela wi följande: Sedan en hymn blifwit af eleverna affjungen, höll andra lärarinnan, fröken Tausitröm, ett fak: srikt föredrag om åtskilliga luftföreteelser. Efter det ett par sanger blifwit utförda upträdde ffoMans första lärarinna, fru Paykull, med en föl: dring af Fredrika Bremers lij och betydelse, ej blott för litteraturen och för många wålgörande lanstalter, fom hon omfattade, utan ock särstildte ör swenska kvinnans frigorelse, sramatskridande och föradling, hwarför Hon framstod sasom profes tissan för, som budbårerskan af en ny ordning, hwilken redan nu börjat utweckla tig for kvinnan. De lifliga och) waltaliga drag, hwarmed den werldsberömda författarinnan teknades söljdes med stort intresse Talarinnan tog slutligen ett warmt farswal af eleverna och lade dem slera nyttiga lärdosmar på hjärtat, hwarefter hon läste walsignelsen. J några wal och med öfwertygelsens warma uttaslade praktiska rad till de unga tog därefter andra slararinnan likaledes afsted af eleverna. Till sist stackade ordföranden i styrelsen, redaktör Borg, ftoslans malsmån för det de brutit wäg för en fvins lig folthögstola i Helsingborgstrakten och för den första kvinnosolthög tola i nagon stad i Swerige; det hade wisat ug att de haruti ej tagit fel, all den stund stolan fylt sitt ändamål och wunnit för (troende. Talaren tackade widare lararinnor och lärare för det arbete och det nit, de nedlagtiwunderwisningen. Eleverna sökte talaren lägga på shjartat, att kunstapen är af föga mwärde, ja föristörande, om den ej anwändes i sanningens och j i