Sundsvall d. 2 Maj. oförsigtigt handterande af eldvapen. Från länsmanskontoret i Sollefteå har ingått en få lys dande rapport, daterad den 24 april: sgsävmed får jag i ödmjukhet rapportera, att under nästlidne gårdag inträffade den olyctshändelse, att pigan Karin Wedin på Sollefteå prolt: bol träffades af ett wåda ott och sladades sa illa, att fara är för lifwet. Wedins husbonde, fabrifören C. I. Högberg i Sollefteå, hade, i afsigt att på fämt främma de i det till hans rum ans grånsande koket (fmwartill dörren för tillfället stod öppen) arbetande tjenstflickorna, fattat en i rum met stående bössa och, okunnig om att densamma war laddad, pasatt en knallhatt å cylindern samt aftryckt, hwarwid fottet a brann och träffade bemälde Wedin i högra axeln med omkring 50 haz gel. Någon af Högbergs gesäller hade nagra dar gar före olyckstillfället Haft bössan på lan samt äterlemnat densamma laddad. Länsmannen synes betrakta saken uteslutande sasom en olyckshändelse; imellertid torde det wäl swårligen funna undgas, att fabrikör Högberg dra: ges till laga answar för sitt mindre wäl betänkta skämt. Ytterligare ett offer för fylleri. J Selsingen lafes: Lordagen den 28 sistlidne mars for bonden Johan Skalberg i Tegeltjarr, Ljus: dals socken, fran fitt hem, för att hos en i Boll näs bosatt tjensteman, fom wi wilja falla X. af: hemta ett hos k. m:t fallet utslag rörande en rätte: gäng. Paföljande föndagsmorgon fom Skalberg odsa ganska riktigt till Bollnäs, hwaremellan och Skalbergs hem i Ljusdal är cirka 8 mil; men då utslaget först dagen derpa såulle med posten ans tomma, få fick Stalberg qwarter ör sig och hast hos den i fråga warande X. Skalberg. som frut: tade en olydklig utgang på rättegången, tog fig emellanåt en kläm för ängslan ur en medhafd brämmvinsbutelj, Mwilten klämning, sedan krogen wid Bollnäs gästgifwaregard om måndagen bli wit upplåten, derstades grundligare fortsattes, alt ifrån morgonen till fl. 3 på eftermiddagen, då posten utlemnades. Skalberg, fom fatt tillftånd att ör tidens winnande hemti X:s post, hemkom till denne omkring kl. 4 mandags eftermiddagen, men då alldeles rusig och oredig och utan det oref. fom skulle innehålla utslaget, emedan, enligt Skal bergs uppgift, nagot sadant bre ej å postkontoret -unnits. Stalberg anhöll derefter hos X om upps sattande a ett telegram till kommissionären i Stockholm, för att paskynda utslagets framkomst. Sedan Skalberg satt telegrammet, medtog han fina saker och begaf fig akande till telegrafbyran, hwilken är belägen i samma hus iom postkontoret. Då Skalberg aterkom till postkontoret blef han underrättad om att ett poltför kottsbref till X funnes derstädes att emot löfen lyfta och att Skalberg kunde emot erlångande af samma lösen 26 kronor få uttaga brefwet, emedan det anländt med samma post, oc de bref, Skalberg fått X:s tillstånd att hemta. S., fom förmodligen war hus: hallare i mått, mille ej betala mera än 25 frö: nor 75 öre i lösen, ehuru han wisade fig hafwa mera penningar, än hwad till lösen erfordrades. Full, oredig och brakig, blef han slutligen a wisad fran postkontoret, utan att hafwa löst bre wet, ywilket werkligen innehöll utslaget. Dagen derpa löste X brefwet samt sande utslaget, fom mycket ordentligt war till S:s nackdel, under rekommendation till Ljusdal. Till påskhelgen war ännu ej S. aterkommen till sitt hem i Ljusdal, men da han emellanat brukade wara borta från sitt hem i flera dagar öfwer uppgifwen tid, trodde hustrun att han förr eller senare skulle komma hem. Poltawis, rörande det rekommenderade brefwet till S, ankom emellertid till Tegeltjärr med kyrtfolket under pålten, och då först började man i S:s hem fatta misstankar, att det ej stod rätt til med hans Bollnåsresa och att, om han dröjt hos fina fäg: tingar i Bollnäs, få hade brefwet ej behöft stickas med posten. S:s närmaste granne, en bonde i Legeltjarr, begaf sig derföre ett par dagar efter past ut på spaning, och som S. hade haft hast och åtdon, hundssinspels, matsack och penningar med fig, trodde de hemma warande i det längsta, att han kanste för bewistande af någon af de i alla socknar 3:dje och 4:de dag past warande auttionerna uppehallit fig längre på wägen, än nödigt war, och saledes ännu kunde hemkomma; men de efterforstningar, fom grannen werkstalde inom Ljusdal, Derfoo, Underswik och Arbrå, der ban befötte gastgifwerierna och alla gårdar efter stora landswagen, kröntes ej med nagon framgång förr än i Wallsta by inom Arbrå socken. I en bondgård i Wallsta hade nämligen, natten emellan mandagen och tisdagen den 31 mars, S. och en i hans fällftap warande okänd mansperson, fom S. fade fig hafwa upphunnit på wägen oc utan att kanna latit aka med fig, inkommit och bedt att få hwila fig oh håsten. Härwid hade S. framtagit mat od) bräawin samt dermed trakterat sig och reskamraten, ehuru S., enligt folkets i