tilredsställa brödrafolkets önskningar. Jämwäl lotsfrägan more at den beskaffenhet att def be haudling från regeringens sida ide kunde anses nöjaktig. Tal. framstälde intet yrkande. Ör Das nielsson yttrade fig i samma riktning fom O. An: dersson. Hr Heggström ansåg anmärkningswärdt, att k. m:t icke funnit sig böra uti omhandlade tiondefraga infordra jämwäl kammarkollegii yttrande samt instämde i örigt med frih. Ericson. Hr P. Olsson afhandlade i ett widly tigt före: drag hwad som gjorts, icke gjorts och bort göras fran swenska regeringens sida i den Öresundska lotsfrägan samt yttrade att swenska folkets rätt blifwit i denna fråga kränkt. Tal slutade med att inftämma i frih. Ericsons anförande. För fortsattningen af debatten skola wi i nästa n:r redogöra. Kammaren beslöt med 96 röster mot 82, att begära statsräden Bergs, Leijonhufwuds och Werns entledigande. Beslutet föranleder ingen riksdags åtgärd. Dechargefrågan. Konstitutionsutskottet hade i sitt memorial öfwer fullbordad granskning af statsrådsprotokollen förklarat, att ej någon an: märkning förelom, derwid anledning kunde wara att tillämpa 106 i riksdagsförordningen, men med anledning af ett beslut, fom af en tillför: ordnad regeriug den 11 augusti 1873 fattats, att Åtwidabergs kopparwerk finge för en tid af 5 år, räknadt från och med 1873, åtnjuta frihet från afrad eller tionde, mot skyldighet att erlägga bewillning för fin tillwerkning samt att för inne hafwandet af skogstrakten Gaddstigen erlägga 500 kr. till statowerket, hemställde utskottet om ide an: ledning funnes att tillämpa 107 i rifsdagsiörordningen. Häremot hade hr Chrenheim reserverat fig och biträddes häri af flere ledamöter i utffottet. Dessutom hade til utskottets memorial fogats flere reservationer, i hwilka anmärkningar fram stälts al: Hr Hallenborg! mot behandling af norska fåt: hällarefrägan; Sr Rydin mot det sätt, hwarpå ectefiafik: ministerns cirkulär angående ordnandet af under: wisningen i de 3 lägtta flasferna i elementarffos lan tilltommit; Hr O. Andersson mot behandlingen af lots: frågan. Riksdagsmannen C. Ifvarsson, fom alt fez dan sista standsriksdagen warit fullmäktig i rifs gäldskontoret, förklarade i mandags under andra kammarens diskussion rörande aflöningsstaten för riksbankens hufwudkontor att han till följd af fin förswagade helsa icke widare ämnar ätaga sig detta förtroendeupdrag. Konungaparets resa. (Telegram till Stod: holms Dagblad) Göteborg den 28 april flocfan 12 på natten. Kommgen och drottningen an: kommo till Göteborg klockan 10,,, e. m., mottoz gos med kanonsalut och upwaktades på perrongen af stater och kårer. Stadsfullmäktiges ordförande hr Ekman belsade i ett tal konungaparet wälkomna. Till swar härå uttalade konungen de hjärtligaste wälönskningar för Göteborg. På perrongen egde ffarpffytteparad rum, hwarjämte musik utfördes hwarför konungen särskildt wänligt tackade. I wäntsalen möttes de kungliga af 60 unga, vit: klädda flickor, fom strödde blommor för dem. Un: der färden, fom skedde utefter Norra Hamngatan helsades konungaparet med lifliga hurrarop. Wär derleken war lugn och i öfrigt så gynsam man kunde önska. Wid den bländande illuminationen förekommo åtskilliga wackra gasdekorationer och transparenter. Öfwer stora hamnkanalen utbredde sig en praktfull kalkljusbelysning. Gatorna woro upfylda af böljande folkmassor. Arbetareförenins gen uptågade under flygande fanor och fång till residenset för att egna konungen och drottningen fin hyllning. Deras majestäter uttryckte häröfwer sin belätenhet. Den där evangeliska sosterlandsstiftelsenf, hwad den ändå är mån om fig! Den har nu, enligt hwad en Stockholmskrönikör yttrar, genom fina sändebud i åtskilliga trakter af landet äfwen börjat göra i teftamenten. Detta tillgår på få sått, att kolportörerna, med den förflagenbet, fom är dessa pietistiska vagabonder egen, in: nastla fig hos enfaldiga själar, wanligtwis gamla förmögna gummor, och med sörespegliug af riklig ersätning derför i en annan werld, förmana dem att försaka denna werldens goda och att göra godt medan de leswa: och någon waraktigare sädd för ewigheten finnes naturligtwis ej, än att i fin mån söka medwerka till ett sant religiöst lif här på jorden. Nu är fiteljen organet för detta kristliga sträfwande, men åstiftelsen behöfwer penningar, alltså: det är en Gudi behaglig handling att testamentera fina tillgångar till denna heliga inrättning. Medlet att förskaffa sig penningar är som man finner, ganska sinnrikt och påminner mydet om aflatskrämeriet under 13:de och 14:de seklen, då man war nog Iydlig att funna tilhandla fig förlåtelje ide blott för de synder, man redan begått, utan jemwäl för dem man ämnade — O — —————— Ännu mul ?db6saopp ee — ——— —T—d ——— — ———— ——