Sundsvalls tidning – 28 april 1874, sida 2

FTII Ge Was TTyttming Jran minote treadttit i Stocholm till nya teatern i Göteborg har gif: wit anledning till ätssilligt ordande i Stodholmstidningarne. Om denna sak skrifwer Sw. Medb:s kronikör följande: Hwad jag förespådde om mindre teatern har nu slagit in. Fru de Wahl lämnar denna teater ben 1 oftober för att blifwa den förka sceniska artisten i rikets andra siad. Jag wjll begagna mig af detta tillfalle för att omtala för dig, att, efter hwad jag med wisshet wet, fru de Wahls upsägning af kontrakt ej hårrört af nägon fpar samhetskansla å hennes direktörers fida. Dessa förklarade nämligen för henne, att, hwilken jums ma hon än erbjödes från Göteborg, hon här finge densamma och andra öfriga förmåner såsom sex weckors tjenstledighet på sommaren. Förutom detta erbjöds hon garanti af en person, som om ban oc ej är få rik fom hr Ringnar i Göteborg dock bör anses solvent för nagra tusen tronor. Men det hjalpte ej, till Göteborg mäs:e fru de Wahl. Äfwen fröken Dahlawist har fått mat for wesikusten och undertednat kontrakt. Beträfs fande br Warberg iår saken ännu på samma punkt. Han har här erbjudits högre lön än til oc med Crefus:Ringner will ansla. men hr W. måfte troligen ocsa till Göteborg. För honom återstär intet annat wal. Det måste mwara en rit: tig sjukdom bland wara teatrars sujetter att för Göteborgs skull öfwergifwa hufwudftaden, och fort: går det fom det börjat, få ar det wäl bast att br Stjernström läter arbetet å fin teater hwila och hr Hammer aldeles slär ur hagen planen att nästa är gora sitt lilla syskrin i assende på det ytre till ett musernas tempel af högre ordning. Har Warbderg har. sedan detta strefs, numera underskrijwit kontrakt med Mindre teatern. Stockholms handtverksförening. Götes borgs HPandelstidnings Stocyolms-RKvrreSspondent behandlar i ett ar sina senas:e bref denna orening oc) tillåta wi of göra följande utdrag: Stockholms stabs handtwertsforening bildades, iikjom andra liknande föreningar inom ritet, för att tomma å stad ett nyttigt och i manga all wal behöfligt, men ullkomligt sriwilligt samband mellan handtwertoidtarne — sedan det gamla namesista soreningsbandet mellan de respektwe yrtesidtarne genom kongl. sörordningen den 18 juli 1864 an: gående utwidgad nåringsfrihet af lipts — r att befrämja deras och arbetarnes gemensamma bås sta. J sadant ändamål ut ardar söreningen för de wid yrtena anstalde arbeta Ee, fom sadant a: siunda, bewis öfwer i dagen lagd stickiighet i Yr: ket och upmuntrar eller belonar a wen darwid den eller dem, fom däraf gjort fig örtjenta. Före: ningens stadgar upställa harwid rör arbetaren ens dast be wilioren, att han skall wara aderton (uns dantagswis sexton) är gammal, att hans frejd skall wara god, att han bewishgen själf stall ha sorfardigat det arbetspro, han företer, och att ban tillhör ett yrke, hwars idkare är eller fan wara ledamot i föreningen. Härwid ar salunda alt fotadt på få fri grund, man fan önska; och ide heller förefinnes nagot moraliskt twang, fom dri-wer arbetaren till att understalla fin ardigdet och kunstap i yrlet föreningens bepröfwande. Det oaktadt begagnar den ordentlige od) om sitt ans seende måne arbetaren fig gerna af det tilfäle, jom genom föreningen erbjudes honom, att få ett slags offiftel bekra telse på hwad han duger till i litt yrke. Han gör detta dels där ör att ban anfer det wara en heder att få lägga fram fitt arbete till eti mera offentligt bedomande af faffunnige män, om hwilka han hyser den öfwertygeljen att de skola låta yonom wederfaras full rättwisa dels därför att han finner fin fordel därwid, dels oc slutligen mahända eggad till täflan med yr keolamrater genom utsigten till upmuntran och belöniug ör högre grad af arbetssticklighet. Fördelen skall jag göra årkådlig med ett erempel: twå utmärkt skicklige och ordentlige arbetare hos en af wåra allra sörnamsta yrkesidkare bes slöto fig ör att resa till Tyjtland för att ytter ligare sullkomma fig i sitt yrke. Den ene frame lade dessförinnan arbetsprof och fit föreningens witsord om berömlig ärdighet; den andre trydode fig ej därom. De reste; den förre, fom war få lunda dokumenterad, fick genast arbete med hög aflöning, den andre reste fren stad till stad utan att kunna få anställning. Slutligen ledsnade han, wände åäter hem medan han ännu hade något tvar af fin sparkasfa, gjorde arbetspror hos fin förre mästare, fick ett wadert erfännande af föreningen, tor en gång till Tyskland och fick nu ges nast lika förmånlig anställning fom kamraten. Esaias Tegntr och religionen. J hans nu utkommande efterlemnade strifter lases: På weääklig rel gi n tror jag werkligen med sullt alwar, men wisserligen anser jag en sadan som en angelägenhet egentligen för battre siunen. De andra ha också otwifwelaktigt behof däraf: men de öro så beskedliga att de nöja sig med skalet, under det wi andra bita sönder tänderna därpå för kärnans säuld. Öwad de rätta stockpresterne och ifrarne anaär så ha He fin benrisade reliaips