Sundsvalls tidning – 23 april 1874, sida 3

Där templet tronar på fin wigda grund. Lugnt lyftande bland lifwets storm och hwimmel Sm spira upp, när stjärnan gör fin rund, När sosen ftrålar uppå höghwäl ) bimmei. Den lundens stugga, av! jag längtar till, När Gud sa will. Cå lugnt och stilla, ol jag wet ett Hus. Lur mången bå wår ej för denna boring! Det Ör ej warmt af solens untda ljud, Ålen bet är ljuft of frid och al sör oning. kågt är det tat, fom derna boring bär, Mien ofta ljurt att hwila dårih under, Sch mid dess ingång med sitt k ä En ergel frår oc) täfjer dagens stun Att bo i deta hus jag ångtar till, När Gud ja will. Cå stönt oa) selljust, o! jag wet elt land, Dwars höga under ingen peujel målar, Men wid hwars wida, aldrig mätta sirand En tosig morgonrodnad ewigti stialar. Lär danar uldrig wilda böljors brus, Lär stormen wred och hotande ej larmar, Men wid de gyllne hurpors milda fus Ömt barnet slutis i hulda fadersarmar. Att hamna i det land jag längtar till, När Gud sa milk Cå lugnu och fridfull, ol jag wet en kwäll, Hat jör def dunkla stymning rädes mången, ZLär sijärnan aldrig slåas på himlans pel, TA solen lyfter än i nedergången, Där målet får för lifwets jmå beswär, Td) windens sus, fom jwalkar krossadt hjärta, Cn sakta hwislning af Guds ande är, Som bringar :röst för hwarje bitter smärta. Ten kmällens stilla frid jag läng:ar till, Mär Gud jå mill. NAIr ET STREET PA