Sundsvall d. 23 Kpril. Ninisterkrisen. Ösigöta Korrespondenten ytrar följande, fom wi till fullo underskrifwa: För wår del hafwa wi städse framhållit rika dagsfullmäktigen Carl Ffwarsson såsom lämplig för en konsultativ plats, och wi funna ej under låta att äfwen göra det nu. Hwad särstildt grefwe A. Posfe beträffar, anse wi honom nära nog sjalfikrifwen såsom blifwande finansminister. Åcke allenast att Han alt sedan 1867 ansetts wara, utan wäl äfwen werkligen warit den mest framflående inom det sörherrskande landtmannas partiet, hwarjämte han likaledes alt sedan def fungerat, riksdag efter riksdag, sasom ordförande inz om rikodagens wigtigaste utskott, statsutsktottet, i följd hwaraf han wida mer och bättre än nägon annan måste wara inwigd i de åsigter och täntesätt, fom, hänförliga till berörde utskotts mertjame het, funna hwälfwa fia så wål inom rikodagen i allmänhet, fom framför alt och särskildt inom an: dra kammaren. Obestridligt har han utskottet genomgått en få mångårig både arbetsam och lä rorik finanfiel skola, att få, om ens någon, fan andraga någonting motswarande. Orsaken, hwarfor wi för wår del så ihärdigt framhålla hr Carl Tfwarsson, är ganska enkel. De allmänna opinionerna hafwa, ware sig med eller utan släl, en ouphörligt aterkommande de nägenhet att anmärka: — Cå där ja, nu har den grefwen eller baron lyckats att på folket axlar krafla fig upp, och man skall få fe att han hädan efter wånder kappan efter mind. Dylikt prat, äfwen om det wore ful komligt obe fogadt, undergräfwer imellertid snart och lätt för: troendet till den ädlaste karaktär, och depopulariserar förr efter senare den bästa regering. Will man ministeriel stabilitet för framtiden, mäste steget uttagas få, att det i oc för sig är af den egens ap, att funna tysta munnen på de Lätt: wind iga epinioner, fom numera sa begärligt ockra på hwarje omständighet, fom lämpar sig därför. Under alla de många ar, fom hr Carl Ivars: fon deltagit i riksdagarnes arbeten, har han ide allenast utgjort ett wärderadt centrum för det talrika lantdtmannapartiet, utan han har därwid jämwal å daga lagt en mångsidig fännedom om ärendena och en alltid klar och redig upfattning af dem samt ett så wårdigt allwar och lugn wid deras behandling, att han obestridligt hedrat så wäl det ständ han tillhör, fom den plats han inom kammaren intager. Den omständigheten att han wore den förste s. k. bonde, som inträdde i konseljen, stulle ej förminsla konseljens wårde och inflytande, utan öka dem. Såjom finansmir:ijter fule grefwe A. Posse både i konseljen och inom kamrarne alltid känna sig dubbelt starkare med hr Carl Ffwarsson wid sin sida, än därförutan. Fosterlandet yttrar i en upsats om minifterkrisen: Men hywarifran fall da den nya ministaren tagas, om det werkligen blir fråga om en så mig: tig förändring i wärt inre statslif. Wi uma för wår del ide sinna mera än ett swar på den frå: gan: från majoriteten i andra kammaren och mi noriteten i den första, hwilket tämligen noga torde falla samman med: från det parti som blifwit kalladt landtmannapartict. Man må hysa hwilka