Sundsvalls tidning – 21 april 1874, sida 2

bättriegar och själf skref något. Hemma dikterade han för Bonfleur cch i statskansliat hade han en angan sekreterare. Då Lachner fått arbetet färdigt, upläste Kaunitz det högt med betonande af hvarje stafvelse. Något större måste han skrifva, kritiserade han, och lämna större mellanrum mellan raderna. Här är en puukt för liten, och där befinner den sig flera linier från sin behöriga plats. Hans stil är dock fri från onödiga krumelurer; den besitter en lofvärd enkelhet, hvilken hvar och en måste prisa, som finner behag uti den antika bygnadsstilen. Han kan under sin pseudonymitetstid dagligen vid femtiden komma hit och arbeta på handlingar, hvarsinnehåll skall blifva hemligt. Ty ehuru jag ej har någon anledning att misstänka min sekretorare, Bonfleur, så bjuder mig dock försigtigheten att omöjliggöra sådana förräderier, som det sednaste. Jag kan äfven säga honom, att jag gifvit min geheimesckreterare i statskansliet förändrad verkningskretn och antagit en annan i bans ställe. Ärven bar jag där låtit ändra läsen, för att förringa möjlidheten af akternas försnillande. Att drifva saken vidare skulle leda till skandal. — Eders furstliga nåde, törs jag öppet utsäga min mening? — Jag önskar höra den. — Jag håller Eis nåds hofmästare för en skälm. — Men det gör däremot ej jag, min bäste Riemer är en hedersman, som jag noga kännt sedan många år. Han har vid många tillfällen visat sin tillgifvenhet för min person. Han är