Sundsvalls tidning – 21 april 1874, sida 2

roat dig, min gosse? Säkert bättre än jag, som nödgats afhöra ett suillrikt finansförslag. Huudan sprang skällande tram till husbonden, och denue roade sig med att eu stund leka med honom. — När skall du ändtligen blifva stadig, Hektor, sade han. Jag kan inte taga dig med mig på slottet. Där går sa fint tiil, att du skulle kompromittera mig. Apporte, Hektor, fortsatte han och kastade från sig näsduken. Hunden skulle nu hämta näsduken från bordet där den fallit, menu råkade därvid att på golfvet nedkasta en dyrbar blomstervas, så att den gick sönder. Fursten bannade honom med komisk min. Vänta du, förbrytare sade han. Om min apa, Perkes, far veta detta, så kommer äfven hans hund att sia sönder en blomstervas. Därmed var det skämtsamma iutermezzöt slut. Kaunitbjöd sin gäst följa sig till bordet och anvisade honom en plats midt emot sig. Maten updukodes; statskansleren åt blott litet och som Lachner följde hans exempel, kunde rätterna snabbt ombytas. Kaunitz själf kryddade måltiden med åtskilliga pikanta anekdoter, som Lachuer ähörde med skyldig npmärksamhet. Sedan måltiden var slutad, begåfvo de båda herrarne sig till furstens arbetsrum. Där lät fursten Lachner sätta sig vid skrifbordet och idikterade för honom förslaget tili traktat med kurfuåsten af Bäjern angäeude hans barns försörjande, hvilket Lachner måste underskrifva. Det hörde nämligen till deune statsmans egenheter, att hae utom sitt namn och några konseptför