Sundsvalls tidning – 18 april 1874, sida 3

fran TP Titisttiii. Ned. ————— — — Fkäll utiandet. Aillöjanden rörande det sista fransk-tyska lriget höta till ordningen för dagen. Sa har ny ligen en medlem of der liberala oppositionen un: der tejjardemet, ur Latour du Moulii, utgifwit en broschyt nied titel ?Autorit(s et Libertöl, wil fen ater igen gifwit f. d. franste utritesministern, bertigen de Grumynt, anledning ati taga till dis det. Ten intressautale delen af broschyren är den, hwari fört sofer befria fitt land från deslyll ningeu, ätt det börjat triget utan vundsjörwandter. Underjälningen af de hemliga öfwerenstfommelserna imellan Frankrife, Okeirike och Åtalien hafwa, jom betant, redan förut fatt de resp. lans dens politifia äkriftstallare i werksamhet, Dwarigenom grajwe Benst blifwit Häld i en mivjt sagdt twetydeg dager. Hr Latour de Moulin söker att gifwa ännu benrämdare uplysningar i denna fråga. Han sårsatrar, att ett hemligt fördrag eriftetåde imellan Dseirile, Stolien och Frankrike. Han an: för bref frän hertigen af Gramont till bewis för, att man warif öfwer ens med Österrite och försakrar på grund aj aktstyden, för bhwilfas tilförlitlighet ban ar i borgen, att Stalien på samma sätt warjt knutet wid Frankrike od) att denna fame werkan imellan makterna daterade lig fran 1869 och kom till nand just med affeende på fålnolif: beten uf ett nytt krig imellan Frankrike och Prenssen. Afhitningan af en off och defenfiv-allians om intet gjordes då af de fordringar, fom gjor: des af konungen af Ftalien, hwilfen i likhet med Wien-fabiriettet önkade je Kyrkostaten utrymd af de franska trupperna. Ctt ömsesidigt utbyte af egenhändiga jtrifwelser återstalde snart det goda förhallandet imellan de tre suveränerna, fom tänkte lika i alt utom i den romerska fråganUnder handlingarija jörnyades af Gramont, när hohenjollernsta spansta tronfoljarefragorna upstodo. Efter atskilliga samtal — heter det på ett ställe — som hertigen af Gramont hade i utrikesministeriet Paris med Wictor Emanuels od) grefme Beusts els offisiella, dels offisiöfa) underhandlare, hvar: under representanterna för de bada makterna dit: talade sitt lifliga beklagande att ett hastigt anfall ide tilläte Österrike genast förklara sig, emedan det ånnu ide wore färdigt, fom man öfwer ens om, ott till det offentliga fördraget om wägnad neue tralitet, fom Österrike och Ftalien word i bereystap att undertedna, skulle on hemlig artikel fogas, genom hwilten fördraget skulle förwandlas till en wertlig offoch defenfiv-allians traktat. Osterrike lofwade de italienska trupperna att pa wag till Minden taga genom dess område, och att Hälla 200,000 man i fält, senast den 15 septemberI: talien lofwade G0,000 man genast och 40,000 till början af september. Clutligen siulle fiendtligheterna börjas ejter en upfordran til Preussen att förbinda fig att upråtthalla status quo i Iyland efter Pragfredens bestämmelser. Alt war med affeende på bundsförwandter fullkomligt klart, od) Danmark å fin sida wäntade blott. på war flottas antomst för att förklara tig. En för af 15,000 man sful e landstiga på Jutland imellan 15—20 augusti. Man ansäg det fom säkert, att hwarken England ej häller Ryssland stullle göra någon inwåndning imöt detta upträådande. Men alt berodde på frauna axmöns forsta operationec, emedan hwarken Diter ike eller Åtalien woro ge: nåst färdiga med den utlofwade hjälpen. Den ödesdigra fälttagsplan, för hwilten van beslöt sig, kastade alla berätningar öfwer ända. Slagen wid Wörth och Weissenburg, som mi förlorade i dör lan af angujti, löste wara hemliga bundsförmwmander från alla löften och lemnade oss ensamma mot breussen. — Köln. Zeit. jäger med anledning if denna broschyr: -Fransmännen nola knappast innu en gång begå den darstapen att utan alice ade börja krig med Tys land, men de ola ockjå nöjligen ur dylika meddelanden som desfa hemta ven lärdomen, huru Tätt man fon bedraga fia, om nan råknar på bundsförwandter, sont mån icke