Sundsvalls tidning – 18 april 1874, sida 3

till hemligheten, skuile han prisa sitt öde, som på ovanliga vägar lät bonom Yinna ett dubbelj mal. Siegmund inträdde cen anmalde, att baronessanu Witthahus tjeaare var utanföre oc begärde att fa tillträde. Lachner förargade sig eämeles han ej törmatt noemlighalla den gamles ankomst för Slegmund; men för att ivtö buno:n visa sig mindre angelägen sade Lan: — Hvad vill han miv? År det en bjudning. tar jis ej emot, ty Herpals är för aslagset. Dock släpp in bono:u, sa vill jag höra, bvad han kar halva att säga, Baronessans gamle tjenare inkom -å, hilsade från sin matmoder och lämnade ett försegladt paket. Lachaer tackade och a Skodadhonom genast. Ilärpa stargde han in slu I sitt run och öpnade paketet. Som ban förmodat, innehöll det en stor, i rödt läder bunden buk samt dessutom ett bref. IIans första upvarksamhet gälde det sistvämnda, bvilket hade följande lydelse: Min dyre vän! boken fauns lyckligen och sändes härmedelst. Ma den uptylla de dårvid fästade förhoppningarue. Jag längtar att snart aterse Er hos mig, för att mundtligen försäkra ör, att jag årda till mitt sista andedrag förblifver Er hogvalboreuhets tacksammaste vån Emilie.? — Hon älskar mig! utropade han hänryckt. Jag läser det mellan raderna. Dock till boken. (Forts)