— Freiberzger gaf uu samtalet eo annan vändving genom att säga: — En hög åra väntar Er. Ni spisar middag hos fursten i dag. På slaget tre måste N) vara där. Kläd Er omsorgstullt. On tva timmar far Ni en ny unitorm och en vackrare värja. Men laga för all dei så, att Ni ej ater luktar af tobaksrök. Fursten later säga Er detta. Annars har jig ej mer att säga och gär därfor va, men kommer igen i atton. Då Lackner befann sig ensam, öpnasle han fönstret ock sng ut at gatan i den törboppning att han kanske skulle ja se baronessan Wittnahns tjenare komma med den utlofvade boken. Ilan vjorde detta, för att kringga Freiberger. Detta skulle ske på det satt, att han, så fort han fick se tjenaren, genast bortskickade Siegmund under någon förevändniung. så att ban ej erfor något om besöket och boken. Efter längt och tåfingt väntande drog sia Lachoer ändtligen tillbaka fran fönstret och gick fram och tillbaka i immet, medan han grubblade öfver, huru han skulle bära sig ät, för att taga reda på det ställe, hvilket Turkowsky hade betecknat med orden: — Uuder de tre dolkarne i IHektors gemak. IIan antog nämligen nu, att dessa ord hade en dold betydelse, som blott med deg röda bokens tillbjälp kunde uptäckas. Om hans minne ej svek honom, hade Turkowsky förklarat, att en dyglig dams heder berodde af detta updrags fullgörande. Förhållanderna läto honom med tämligen fullkomlig sannolikhet förmoda, att denna dam ej vore någon annan än Emilie. Om han kunde finna nyckeln