Sundsvalls tidning – 18 april 1874, sida 2

öfrigt ej förvisa, ty hon är judiana. Hent es man hade arrenderat tobaksrättigheterna af staten. och da arrendetigen ej ännu gått till ända, fortsätter hon rörelsen. Redan under herr von Pignitzers tid mumlade man åtskilligt angående otrohet å hennes sida, och som enba lägger han ej minsta band på sig. I gar hade hon råkat illa ut; bon hade — Freiberger inträdde, och frisören afbröt sin berättelse och säg förundrad på juden, emedan denne iustigit. utan att förut hafva klappat. Då Freiberger, som ej förmodat sig träffa någon hos Lachner, märkte detta, ursäktade han sig med orden: — Förlåt, Ers nåd, jaz gick miste. Härpå lemnaue han åter rummet. : Denna händelse erbjöd frisören I lämplig anledning att utbryta emot judarne och ifra mot deras frigöriag, som just då i en utgifven skrift förordades. Därigenom gick den tör en härfrisör högst dyrbara tiden förlorad, och han måste skynda däritran utan att hafva kunnat lemna vidare meddelanden om fru von Pignitzer. Nästa ögonblick stod Freiberger redan med mulen panna framför Lachner. — Ilvad skall det betyda, bannades han. IIVerför har Ni bortskickat Sjegmund? Ni ämnar Eder förmodligen åter ut tihh klernals till den vackra tron, och jag skall ej få veta nägot därom? Den spälle gossen tjenade dock wera till Er säkerhet än min. Gör inte om det! — Ni mwissgänner mig, sade grenadieren. Jag trodde mig göra Er ett nöje, när jag skickade Siegmund bem igen, emedan det är sabbat.