Sundsvalls tidning – 18 april 1874, sida 2

ö dessa arbeten kan jag omåjligen fritaga dig, efter de höra till din tjenst. Gå och kom igen i kväll. Träffar dn Freiberffer, så säg, att jag önskar tala med honom. — Skall ske, herr baron. Siegmund aflägsnade sig. Lachner var glad öfver att hafva beriat sig från sin uppassare, ty om Freiberger finge reda på, att baronessan skickat honom en bok, säsom han nu hvarje ögonblick kunde vänta att hon skulle göra, skulle han säkert åter traktera honom med en moralpredikan. Han hade äfven för afsigt att redan denta dag besöka fru von Pignitzer och tävkte likaledes fördölja detta för furstena ängslige agent. Frisören kom. Den odmjuke herrn var i dag seremoniösare än vanligt. Det anuars vänliga leendet hade lemnat rum at en ytterst högtidlig min, — Har Ni ingenting att berätta i dag? frågade Lachner den tyste herrn? — I dag vet jag olyckligtvis ingenting att förkunna Ers högborna nade. — Hau låter mig tort stiga i graderna, genmalde grenadieren. Ännu i går var jag blott exellens, och i dag är jag redan bögboren. Jag undrar huru högt ban ännu vill låta mig stiga. — Jag ger de höga och högsta herrarne alltid en grad mer än de andra underdåniga mänviskorna göra. Då jag pu vet, att Ers högborenhet är en värklig exellens, så måste jag ännu mera fördjupa min djupaste vördnad för högstdensamme. — Min käre vän, Ni blir tråkig. Mig tillkommer blott titeln major, glöm ej det. Jag