Sundsvalls tidning – 16 april 1874, sida 2

Hon hviskade nägra ursäkter, som han ej ville antaga. Lachner icke blott fann detta sällskap träkigt, utan förargade sig äfven öfver Riemer, som han ej ansåg värd att dansa med den vackra flickan. Hao reste sig från stolen, klappade Hauswalds reval på axeln och viukade åt honom att träda afsides med sig. Denne lydde; krökte sia gestalt i form af en kattpuckel och gick med Lachner bort i en o vrå. — Jag önskar förklaringar, i en alvarsam ton. Jag är hvarken hitkommen, för att sällskapa med Era vänner, eller för att se Er dansa. — Vor god och ursäkta mig, herr major, svarade Rieme. med en djup bugning. Jag visste ej, att Ni, herr major med misshag.. — Ni är ursäktad, atertog Lachner. Låt oss ej spilla ord; men svara mig på mina mina frågor. Hvad hade Ni fatt för befallningar, da man skickade Er hit? — Forsten befalde mig och mina bekanta att begifva oss hit, för att träffa Er, herr baron och obetingadt efterkomma Era befallningar. — Vet Ni, hvarom saken handlar? — Man har ansett mig värdig den höga äran och underrättat mig därom, herr baron. — Har fruntimret där blifvit avsedd värdig en lika ära? frågade Lachner å nyo, — Min fästmö? Nej, hon känner lika litet till det, som beuues fader, — Hvad göra de då här? — Försigheten rådde mig att bjuda dem