Sundsvalls tidning – 16 april 1874, sida 2

— IIvilka äro dessa herrar? Höra de äfven till sällskapet? Lachner pekade därvid på tre personer, som likaledes sutto vid bordet. —De äro bekanta, svarade Remer, som jag tillfälligtvis mötte och tog med mig. Lachners pröfvande blick hvilade på hofmästarens bekanta ansigte. Omisskänneligen hörde de till den tjenande klassen, ehuru de ej buro några livröer. Mannen med den glatta, runda hakan, de fylliga rosiga kinderna och den breda munnen tycktes vara en kock; den andre med det magra, koppärriga ansigtet och den spetsiga näsan, som tittade allvarsamt och stirrande, såg ut som en husdräng; och den tredje en äldre man med bred, fårad panna, djupt liggande dock lifliga ögon, som vitnade om skarp iakttagelse, förmodade bon vara kalefaktor eller vaktmästare. Med dessa borde iuga storverk kunna utföras. Men som Lachner tillfölje af Riemers deltagande redan ansåg hela företaget för ett narrspel, kunde dessa vara lika nyttiga som andra. Från dessa personer flyttade han nu förstulet sina ögon till Riemers fästmö, den söta Annette, som förvridit hufvudet på hans vän Hauswald. Denna flicka syntes vara vid dåligt lynne, men ändock vilja dölja sin nedstämdhet. Hofmästaren visade sig mycket öm och förekommande emot Annette, och bjöd henne på fina bakelser och vin, hvilken bjudning bon dock tacksamt afböjde. Riemer uprepade sin bön, ocn Siebner hviskade några ord i hennes öra, hvarpå hon ändtligen swuttade litet ur glaset. Hennes fästman upbjöd henne till en dans