— — — k— — ————— Lachner vånge sig dit uti den tarke, att han genomn den betecknade dörren shul:e EUn maEtill sina biäfvaade töljeslagare. Han kom äna in i värdens enskilda mottaguingsram orb sag där atskilliva personer sitta omkring ett stort och rundt bord. Iblaund dessa igenkänåe han ögonblickligen hotmästaren Riemer. Deunshade på sr en bla mössa med sittverkant, linsom da han lat häkta stwdenterua i Kaunitzska trädgarden. På hans fylliga och Jiliva röda avlete lad ett vanliut leende. Ilan talade ved ett likaledes vish bordet sittande fruntimmer hvars rygg var vävd I emot den inträdasdic. Lachuer bet si, 1 — i läppen af förirytelse, ty hav gissade, att fursten vid förrådarens ur pande amnade använda sin hofmästare sfasom en jul! pålitlig person. (Forts)