—— — —————— — resan på någon tid och ej anträda den utan mitt hörande. Emilie log och gaf till svar: — Jag skall upskjuta mia resa. Lachner steg upp, för att gå. — Vi se väl hvarandra svart åter, herr baron? — Mycket suart, fru baronessa, svarade han och aflägsvade sig efter en eldig handkyss. — Det går bra, det gar förträffligt, sade den förtjuste grenadieren för sig själf, medan han vandrade på sin nattliga stig; n. itt fälttåg ar segerrikt öpnadt, och hennes hjärta skall vara i mitt våld, innan hon anar det. Tjugonde Kapitlet. Huru statskanslerns förslag utföres. Wahrianger kyrkans tofnur höll just på att slå 14, när Lachner upnadde den bestämda krogen, Blaa Bocken. Muntta harpooch fioltoner jämte taktmässiga steg ljödo honom till mötes. Man dansade i krogen, och dess öpnade fönster, som blott voro behängda med gardiner, läto förmoda, att värden hade att lägna sig at ett stort antal gäster. Så förhöll det sig äfven, Lachner sann det rum, i hvilket han inträdde, öfverbefolkadt, under det i nästa kammare par slöt sig till par i dansen. Ett präktigt mötesställe, sade han för sig själf. Om jag äfven träffar mina karlar här, kan jag ej aftala någontiog med dem. Jag undrar. hvad de kunua vara för slags tolk? Sannolikt betjenter? Sökande efter livreklädda manspersoner lät Lackner sin blick mönstra borden, då en törbigående uppassare tillropade honom: — Herr major, gå geuom lilla dörren till höger.