D(eolkbhkilh — lösa lögner prisgafs åt föraktet, låg jag till folje af de kränkningar, som make beredt mig, till sängs af en svår sjukdom och fick ej höra talas om den afskyvärda emädeskriften; förr än den redan gjort sin rund kring halfva Europa. Då jag tillfrisknade och af grefvionan Rietberg underrättades därom, anropade jag genast kejsarinnans beskydd emot mina fiender, hvarpå en prosess börjades mot Zyma. I boken fanns ett kapitel, som bade till öfverskrift; — Byaymfen och rödskägg och ej innehöll mera sanning än att Witthahn blifvit sårad vid min sida. Jag lät min man vitna; men han försvarade mig blott lamt och förklarade, att om jag än låtit inspektoren kurtisera mig, jag andock var en sedesam flicka. (Forts.)