Sundsvalls tidning – 9 april 1874, sida 3

—— —— — — liga, ty däri förhålla sig det förflutna och det tillkommande till hvarandra såsom orsaken till sin verkan. Om Ni tillåter, vill jag berätta något om dystrare stunder, för att åtminstone uti en väns sympatie ega någon tröst. — Ack berätta, min dyra väninna, svarade Lachner. Kanske förunnas det mig, att uti det olyckliga förflutna upspåra en ledningstråd ur labyrinten och en utgångspunkt för en ljusare framtid? Baronessan Witthahn började sin berättelse. — Jag härstammar från den gamla adeliga Mäbriska ätten von Radostin, Jag upväxte såsom ett naturbarn i bergen vid sidan af goda föräldrar, som ej kände någon större glädje än att kunna upfylla mina önskningar. Till den dal, som utgjorde mitt hem, kommo en dagtvå kavaljerer, af hvilka den ene var baron Witthahn och den andre grefve Turkowsky. Båda intresserade sig för min person och följde mig städse, för att säga mig artigheter. (Forts.)