Sundsvalls tidning – 9 april 1874, sida 2

Slbgsstilgsill. (Ur NR. D. A.) II. J den förut i n:r 74 af wår tidning omnämda k. propositionen omförmäles ett betydligt antal al de många sramställningar, fom i ämnet till rege ringen inkommit från olika länsstyrelser oc lands: ting med flere och hwilka framställningar af Dr finansministern anses innefatta Äglädjande bewie om det lifliga intresse, hwarmed detta för landet få wigtiga ämne numera omfattas. På samma framställningar utgör den af hr finansministern kontrasignerade k. propositionen ett föga glädjande swar. Huru den k. propositionen genast upfatta: des ådagalägges däraf, att redan wid remissen till det särslilda utskottet ätstilliga uttalanden egde rum, bland annat af en representant från det nordligaste länet, hr A. Bäckström, fom anfåg, att ge nom det framlagda förslaget den widsträcktaste frogsfföfling slulle blifwa legaliserad, emedan det ide wore fråga om att i minsta mån siydda hwad fom finnes, då hwar och en har full rättighet att hugga och försälja hwar enda buffe, samt att det först sedan marken är kalhuggen är synemännens rätt att hos wederbörande myndighet begära ega: rens förständigande att åter plantera. Af den k. propositionen inhemtas widare, att skogskomitöns betänkande rörande förslag till en särflild skogsordning för Norrland ej ansetts i def helhet funna gillas, ehuru många af fomiten för: ordade bestämmelser funnits böra godkännas. MW äro werkligen förwånade öfwer dessa upgifter betraktande däraf, att slogskomitän kraftigt föror dat stydd för omogen frog och upställande af hin der för den sammas hänsynslösa afwerkning, un der det att den k. propositionen förkastar just de skogsförödelsen hämmande förestrifterna. Mycker swårighet lär äfwen möta för att kunna uptäcke de af fomiten förordade bestämmelser — fom för menas wara många — hwilka blifwit godkända För wår del finna wi werkligen, att en större nog granhet wid justeringen af den i fraga warand propositionens ordalydelse ej slulle hafwa wari öfwerflödig. J afseende på de enslilda skogarne förmäles att 12 landsting uttalat åsigter om behöfligheter af lagstiftningens melankomst för fiogsåtermärten: främjande, under det därimot de öfriga lands tingen ansett en dylik mellankomst för nävwarand ide behöfwas eller de i afjeende därå i fråga fatt bestämmelseraa ide wara lämpliga. Wi hafwe