Sundsvalls tidning – 4 april 1874, sida 2

sin öfverste. Därefter amnade han begifva sig till förmaket, för att regla dörren och därigenom trygga sig mot vidare besök, då han just i dörren mötte sin kamrat Westmaier i enkla sivila kläder. Denne bugade sig djupt för Lachner och tog ett papper upp ur fickan och lämnade honom. Det var en räkving på spalierer, som Westmaiers farfader för öfver tjugu år sedan levererat åt en baron Karl Kaunitz, och den steg till ett belopp af 80 floriner. — Denna räkning, anmärkte Lachuer är stäld till min fader. — Men ännu icke betald, genmälde Westmaier. — Den falske baronen upräknade 20 dukater, ät Westmaier, utan att vidare orda om räkuingen. Men detta är ju för mycket menade Westmaier. — Betrakta öfverskottet som ränta för den långa tiden, som förgätt, innan den betaldes. — Tackar, svarade Westmaier och strök penningarne i fickan. — ÅrNi spaliermakaren själf? frågade Lachner. — Ja, lydde svaret. Redan i 50 år har jag drifvit rörelsen. — Man skulle tro, att Ni nyss fyllt 25 år. — Herr baronen behagar skämta. Mitt gråa skägg —. — Det är ju svart. — Man skall ej låta skenet bedraga sig. Ers nåd ser ut som — en simpel soldat och, är dock major. — Hvad säger Ni? — Som en simpel grenadier vid namn Lachver. IIonom liknar Ni till och med i skaran