Sundsvalls tidning – 2 april 1874, sida 3

Vibe FÅ: ebctrttltgton JULEN ttitget aut 100 Man och 100 kwinnor, hwilka dagligen hålla nytterhetsmöten. Antalet bönesystrar upgå til 75, hwilka ihärdigt gå fina runder, men hittils utan fönnerlig framgång. J Hillsborough hafwa fem krögare af. nio gifwit fig wid första upmaningen. En af de andra hissade stridsslagg, han upslog plafat, däri han warnade kwinnorna att störa hans hand tering. Kwinnorna afskräktes imellertid ej, utan omkring 200 öpnade belägringen, hwarunder ätta flockar ömsewis aflöste hwarandra. Men frogmwärs den utwerkade ett påbud af statsmyndigheten, däri 83 af dessa förbjödos att fjunga, bedja, förmana eller göra något larm eller någon oro utanför sagda utskänkningeställe, tillhörande sagde W. 5. H. Dunn, eller på sidogatan eller i grannssapet däraf eller att på annat fatt blanda fig i hans rörelfe. Detta mwållade afbrott i belägringen. Dunn frims stälde afwen mot dem en fordran om fiadegodtz görelse på 10,000 dollars. Kwinnorna sammansköto penningar för att uptaga rättegängen, oc de hov: pas fullt och fast att utwerka förbudets uphäf: wande, och därefter skall belägringen börja å nyo. Under striden hålla de entusiastiska möton i fyr korna. J Greensfield är det dervs sed att belägra krogarne mellan 6—10 på kwällarne, och deras ankomst förebadas genom en allmän flykt af frog: gästerna. Atta kållarmästare af femton hafwa gif: wit fig, och sistlidne fredag hade huftrurna en inykterhetstacksägelsegudstjenst, hwarwid man bes flöt att fördubbla wakten utanför de äterstäendes ställen. J New Holland hafwa alla krogar gifwit fig utom en, och utanför denna är ett tält ups rest, från hwilka kwinnorna wakta dörren, hwadan den rörelsen är stängd. I Gallipolis och London röna de föga framgång, men ide def mindre fort: sätta de med fina prosessioner och bönemöten utanför krogarne och hafwa werkat mycken minskning i afsattningen. J London uphör alt slags arbete för en timme twå gänger om dagen, på det alla må funna deltaga i tåget, och kyrkoklockorna ringa för att tillfännagifwa timmen. I Moscow öps nades kriget medelst ett möte, där 60 hustrur in skrefwo fig för korstäget, fom börjades påföls jande dag. Tjugusex af dem gingo till en herr Winzers källare, oc då de kommo bjöd han dem in, och nedskref hwars och ens namn, alt efter fom de inträdde. Men wäl inkomna, märkte de, att starkpeppar hade strötts öfver golswet. Det war ide att tänka på att kunna bedja och fjunga under nysningar oh med rinnande ögon, en del af damerna fyndade ut under for för: wirring, men en annan del frannade en stund inne och bad för frögarens fjäl, under det att han dansade och gäckades med dem. Den ryktbaraste händelsen i detta bränminskrig är hwad fom hände med herr van Pelt, en krögare i New Vienna, hwilken af nykterhetsifrarne fått namnet den nedrigaste man i Ohio. Kwins norna öpnade belägring mot hans källare och höllo ut därmed i flera dagar, men han trots fade dem och hötte till och med en gång åt dem med en yra. Imellertid uphörde hans rörelse, emedan ingen man mille komma i strid med fminnorna, hwilka omgäfwo dörren och ide lemnade något medel oförsökt att afwända hwarje begär lig från frestelse; och van Pt log upp en fun: görelse, hwarpå stod: Jag har icke fält ut, ej heller kunna de köpa mig ut, och jag fall ide fly; och ej heller skall jag bry mig om de lögner, fom utspridas om mig. J staden funnos 40 krogar, oc) allas egare gäfwo fig utom van Pelt. Till slut ådrog fig hans källare odelad upmärke samhet, och belägringen började dagligen klockan 8 på morgonen. Omsider blef han wänskapligare; när damerna kommo tillbjöd han dem ölankare till säten, de mottogo tillbudet med tacksamhet och ordnade fig i en half rund utanför dörren. Till slut hölls belägringen utan afbrott från klockan 8 morgonen till 10 på kwallen, och kwinnorna af löste hwarandra regelbundet hwarannan timme. Van Pelt förklarade, att han skulle hålla ut, så länge han ännu kunde låna pennningar att köpa ett glas bränwin; hustrurna swarade, att de skulle fortsätta, tills de jade bedit ut honom. Så fortgick belägringen tills van Pelt ej längre kunde Ra ut, utan mäste gifwa fig. Han kungjorde in afsigt, hustrurna samlades i en kyrka och tår gade omkring 100 man ftarfa til hans krog. Kyrkoklockorna rungo, och en stor mängd mennis stor hade samlat sig. Där hölls psalmsång och bön, hwarefter van Pelt förklarade, att han war willig för den goda sakens skull uphöra med sin rörelse, och att han hade gifwit sig icke för öfmers maktens skull, utan för kwinnornas enkla färlefåwerk. Därefter gaf han twa prester tillåtelse att föra ut hans bränwin och öl, och de rullade ut twå fat och ett ankare. Van Pelt tog fram en yxa och lyftade henne högt i wådret, sade han: Hetta är det wapen, jag en gång nytjade för att ffrännna damerna; jag nytjar det mu för att offra det, fom jag fruktar har förstört många fjälar. Därpå högg han föder faten och ankaret, och en bön lästes, hwarunder en fotograf tog en bild af floden i hwilkens midt van Pelt stod med yra i hand. På aftonen dölls ett möte, mid hmwikket