Sundsvalls tidning – 31 mars 1874, sida 2

Å ic aus sh id Ä licjsarinnaas Grenadiei 11 roman af Theodor Scheibe. Öfvesrättning för KSundsvalls Tidniag N. Ko (Forts. från ner 36.) Sjutonde Kapitlet. Lachner och instrumentmakarens enka. — Ni är altså fru Frema? tilltalade grenadieren den gamla frun, sedan han infört henne i samtalsrummet. Sitt ner. Fru Fremd satte sig i fatöljen och Lachner på soffru bredvid. Fru Fremd suckade sakta och aftorkade en tår. — Hvartör gråter Ni? frågade Lachner mildt. — Det var minnet af det förflutna, svarade frun. Det har funnits en tid, Ers nåd, då jag hade en lika dyr möbleriog, som jag ser här, ech frasade i siden, när jag gjorde ett besök. Ja, tiderna förändra sig ofta hastigt, och med mannens död är all herrlighet oftast slut. — Hvad är orsaken till Er fattigdom? frågado Lachuer med inställsam ton. — Om jag skulle förkiara detta, skulle jag nödgas anklaga miua egna baru, och detta faller sig dock svårt för en moder. Hvad önskar Ni då af mig, nadige herre? Grenadieren begaf sig in uti sängkammaren och återkom med tio dukater, som han lade i hennes hand. — Hvarför skänker Ers nåd mig så mycket penningar? frågade den gamla frun,