Sundsvalls tidning – 31 mars 1874, sida 2

ten, två har man insatt på Spielberg, och de öfriga hafva flytt. Genom Guds nåd har min man kommit undan för lyckligaste priset. Han satt ej inspärrad mer än 6 veckor och utsläpptes sedan, då det visade sig, att han ej tagit någon del uti sällskapets hemliga förhandlingar, ja till och med inte viste, hvad de egentligen hade för syftemål, utan blott lät bruka sig att gå äreuder och var deras vaktmästare — ja, herre, sådan är historien, hvilken kostat mig många tusen tårar och sömnlösa nätter. Min man var ej så oskyldig som han fick folk att tro, och jag fruktade det värsta för henom. Gud vare hans själ nådig! Nu är han säker för bvarje förräderi. — Detta hemliga sällskap finnes altså ej mera till? — Så förhåller det sig Ers nåd; och om jag får råda Er så tag Er väl i akt att ej låta någon veta, att Ni var bekaut med en af de sammansvurne och för dess rakning skulle utträtta något ärende hos de andra, ty därigenom kan Ni råka ut för en farlig undersökning. — Hette en ibland dem Uektor? Den gamla frun nickade med hufvudet. — Alla, sade hov, hade såsom sammansvurna sina särskilda namn, hvartill de togo riktiga hundnamn. En hette Pan, en annan Cato och en tredje Cassius. Min man hade de gifvit öknamnet Merkurius, som ju annars en otäck salfva heter. — Hvilken af dem hette Hektor? — Sjalfve anstiftaren af kompiotten. — Käoner Ni äfven hans egentliga namn?